Vad heter det där debattprogrammet på SVT där Sverkers dotter och en annan tjej håller i trådarna? Skit samma, jag snubblade in på det igår iaf och dom hade valt att debattera en av dom allra svåraste frågorna på agendan. Det är det här med barns rättigheter vid vårdnadstvister. Svåra grejer det här, eftersom barn egentligen inte har någon riktig talesman i frågan så blir det en massa vuxna som värnar om barnperspektivet. BO sitter och mässar om att vi alltid måste göra det som är bäst för barnen, och alla håller med, men inget vet ju egentligen vad det är. Hur ska man kunna veta det? En man talar om avsaknad av könsperspektiv i vårdnadstvister, vilket förstås är helt ointressant för barnet ifråga. Att lagstiftningen skulle vara könsneutral hjälper inte ungen ett skit, det har bara med föräldrarnas rättigheter att göra. Det minst viktiga i sammanhanget är föräldrarnas rättigheter, före det kommer barns rättigheter och föräldrars skyldigheter. Men ändå, där sitter dom och pratar om barnperspektiv och har olika lösningar.
En vårdnadstvist måste vara den jävligaste av jävliga tight spots för ett barn, att tvingas välja mellan sina föräldrar, eller tvingas acceptera ett beslut som sägs vara taget utifrån barnets egna perspektiv, är något som fasligt nog påminner om slavhandel. Problemet är att en omyndig person i princip är rättslös rent juridiskt, och här kan någon med konkreta erfarenheter av vårdnadstvister gärna hjälpa mig att fylla i luckorna. Jag har lyckligtvis sluppit denna skärseld, vi kom överens och gjorde upp utanför domstolen. Vi valde snabbt växelvis boende, alltså att barnen bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin mamma. Sönerna var två bast, alltså knappast i stånd att varken protestera eller bifalla. Men jag kan inte veta att detta är det bästa för mina barn, det kan ingen göra. Det enda jag kan göra är att försöka göra det till det bästa alternativet.
Det ligger inte så lite könsneutralitet och rättvisetänk för oss vuxna bakom det beslutet, och det är också politiskt korrekt, men inte fan vet jag. Den här ovissheten får jag och alla andra separerade föräldrar leva med, försöka överbrygga med gränslös kärlek och vilja till samarbete. Separerade föräldrar som inte vill samarbeta, som bara tänker på sina egna rättigheter, ja dom borde väl sprängas egentligen. Inte fan ska dom ha barn iaf, men nu har dom gjort barn och nån måste ta hand om situationen. Jag blir så förbannad när jag hör alla historier om föräldrar som fortsätter kasta skuld efter separationen och använder barnen som slagträ och snackar skit och jävlar i mig ni borde dö. Fatta! Nu har jag blivit förbannad också men okej, här kommer det jag vill säga till er som beter er som idioter efter skilsmässa/separation: GET OVER IT! NI ÄR INTE VIKTIGAST! DET ÄR ERA BARN SOM ÄR VIKTIGAST! ÄT ÖDMJUKSPAJ OCH KLIV FÖR FAN IN I MATCHEN!
4 kommentarer:
Såg oxå programmet och det finns massor att säga om det som sades. Men jag tycker det är märkligt att man i lagen gör så stor skillnad på faderskapet beroende på om man är gift med mamman eller inte. Så fort faderskapet är fastställt borde lagen utgå ifrån att det finns två likvärdiga föräldrar. Att man dessutom måste hitta vägar att skydda barn om föräldrarna brister är jäkligt viktigt.
Jag tycker också att det är märkligt att det i lagen är så stor skillnad på faderskapet beroende på om man är gift med mamman eller ej. Budskapet blev att den gifta mannen per automatik är en bra fader som man kan lita på medans den ogifta fadern kan vara vilken misshandlande dåre som helst som barnet behöver skyddas ifrån. Helst absurt! Synen på mannen är helt fucked up!
Ullis & anonym: Visst är det märkligt att lagen gör så stor skillnad på gifta fäder och icke dito, det tycker jag också, men det här är bara ytterligare ett exempel på att detta betraktas ur ett vuxen- eller föräldraperspektiv. Ni hakar upp er på lagstiftningen som diskriminerar ogifta fäder (som jag), vilket ni har all rätt att göra, men det har ingenting med barnperspektiv att göra. Den ogifte faderns RÄTT till vårdnad kommer fortfarande som nummer tre på min prioritetslista, efter barnets rättigheter och föräldrars skyldigheter.
word, man! Tack.
Skicka en kommentar