Jag kan redan nu, endast fem dagar in på det nya året, utnämna kvällens begivenhet till årets sammankomst för uttryckande av manlig vänskap. Den årliga herrmiddagen, dvs den årliga ursäkten för att träffa dom allra äldsta kompisarna i järngänget och äta gott och kröka fett, går av stapeln och jag kommer förmodligen att somna efter förrätten men sen kommer andra andningen. Sex pojkar som kanske aldrig blivit män har hållt traditionen vid liv sedan slutet av åttitalet, herre min skapare.. en del av er var väl inte ens födda när vi första gången lånade våra fäders kavajer och försökte laga mat på skral budget. Jag vet att jag skrev om begivenheten förra året och denna blänkare är egentligen bara en påminnelse om att traditionen fortfarande lever. Återkommer med rapport längre fram.
För övrigt vill jag bara säga att M Ward måste vara Jerry Williams okände son, för dom låter exakt lika när dom sjunger. Jag måste skitnödigt men oundvikligen erkänna att det förtar upplevelsen en hel del när jag lyssnar på herr Ward men ser herr Williams i typiskt bredbent pose för mitt inre. Plattan, Post War, är väl okej men inte mer. Jag börjar nog bli rejält trött på pojkarna med akustiska gitarrer nu. Hörs!
4 kommentarer:
Alltså, jag hade också lite svårt för herr ward i början, tyckte han lät som alla andra gitarrkillar. Men sedan började jag fokusera mer på musiken, gitarrspelet och stämningen och då växte något annat fram. Något riktigt bra. Ge honom en chans till och lyssna särskilt på gitarren, oerhört bra.
Orättvist att förminska M Ward till en pojke med akustisk gitarr (vet vad du menar, är också trött på dem). Men M Ward är bättre och intressantare än så. Dessutom taskigt att plantera en så otäck tanke hos oss som gillar honom. Tänk om jag också hör Jerry Williams nästa gång jag lyssnar på Ward. Som straff måste du lyssna på Jerry Williams i minst en vecka!
David: Jag har på inget sätt givit upp, men plattan får nog vila ett tag.
Mollbäret: Jag vet att det är taskigt, och jag vet att kategoriseringen "pojke med akustisk gitarr" är orättvis men jag är faktiskt så där taskig ibland.. höhö. Ditt förslag på straff tycker jag däremot är väl hårt, varför inte bara skära av mina öron istället människa? Jerry Williams i en vecka, herregud..
Eh..nu har jag läst ditt förra inlägg och ångrar att jag var så hård mot dig. Det måste ha varit en skräcknatt. Jag tar tillbaka det där med straffet. Lyssna bara på fina låtar du tycker om i en vecka istället.
Skicka en kommentar