Apropå verkligheter som överträffar dikter. Det går massor av rykten om min närmsta granne - tok-Elvis. För dig som inte hängt med här kan jag berätta att denne granne är en till åren kommen USA-fantast vars hiss inte går ända upp. Han är bullrig, oförskämd och psykiskt mycket labil. Den andre grannen, han på andra sidan, berättade igår saker som får historien om tok-Elvis att framstå som en film jag gärna skulle se, eller kanske en bok jag gärna skulle skriva. Följande har framkommit.
Första ryktet – hallicken
Tok-Elvis påstår själv att han varit sjökapten, och att han varit på sjön står utom all tvivel men kapten känns däremot långsökt. Mer troligt är att han var matros eller hamnsjåare. Det vet vi alla att förr i tiden, där på sjön, levde folk lite hur som helst. Det krökades och knullades i varje hamn, det var laglöst land där i hamnarna. Entreprenör som han är bestämde sig min käre granne för att starta en sidoverksamhet i detta laglösa land: han blev hallick. Exakt hur stor denna verksamhet var står skrivet i stjärnorna, det är inte lätt att få insyn i ärenden som detta, men det påstås iaf ha pågått i flera år. På ålderns höst, grånad och med sidoverksamheten för länge sedan nedlagd, spatserar nu tok-Elvis omkring på sin gård och ansar rosorna i sällskap av sin kvinna. Och denna kvinna, som är minst lika förvirrad och sliten som den gamle matrosen själv, är ingen annan än den före detta stjärnan i hans stall. Mina grannar är alltså den före detta horan och hennes före detta hallick, och jag krattar löv med ett konstant leende i ena mungipan.
Andra ryktet - hunden som försvann
Tok-Elvis har en vanvårdad och folkilsken schäfer som året runt vankar omkring som en galen halv-varg på hans gård och skäller på allt som rör sig. Detta är inte den första hundstackare som olyckligtvis hamnat i hans ägo, det har funnits tidigare bestar. Historierna går om fasansfulla schäfrar, alltid schäfrar, som jagat små barn och tuggat stora köttslamsor ut brevbärares vader. Det talas också om märkliga ekipage – tok-Elvis färdandes i en minisulky bakom galen hund – som spridit skräck i området. Mot bakgrund av detta är det lätt att förstå frustrationen i grannskapet, för såna hundar är fasen inte att leka med. En av grannarna, som ska förbli anonym, lär ha blivit så frustrerad att han tog saken i egna händer. För några år sedan begav han sig ut på ett nattligt äventyr i avsikt att ”ta ihjäl fanskapet”. Det blev en hemlig operation med lyckat resultat, till tok-Elvis förvåning och övriga grannars stora lycka. Mannen som igår berättade historien pekade mot den anonyme grannens hus och sa ”Såvitt jag vet ligger jycken kvar i frysen hans, men det här får du fan hålla käft om”. Och hålla käft är en sak, skriva blogg en annan. För såna här historier måste bara berättas, eller hur?
5 kommentarer:
Nog låter det underhållande alltid, men också skrämmande nära mobbning. Att vara avvikande i ett villaområde där pöbelmentaliteten tydligen frodas fritt kan inte vara lätt, tok-Elvis vinner min sympati och dina grannar mitt odelade förakt.
Galna hundar vill man inte ha in på knuten, men att smyga omkring om natten och göra livet än svårare för en redan sjuk man är bara fegt.
Tok-Elvis´ har kanske sin galna hund, för att freda sig själv?Avvikande,annorlunda människor´får ofta pöbeln mot sig-det är liksom tillåtet att mobba och trakassera en sådan stackare?Kan sluta med att han skjuter ihjäl någon mobbare-vi har ett aktuellt fall, där en psyksjuk far´försökte freda sig själv och sina barn?Rykten kan förstöra en människas liv och göra denne sjuk-inte kasta första stenen´den är farligast!
David: Jovisst.. nu ska man nog ta dessa historier med en nypa salt å andra sidan. Självklart har du rätt i att en avvikande person inte har det lätt i villaområdet Lätt & Lagom, men jag tror faktiskt inte att den där hunden ligger i en frys några hus bort. Jag är den förste att försvara tok-Elvis, vilket jag har gjort flera gånger gentemot mina andra grannar. Samtidigt måste man ställa krav på gubben och få honom att förstå allvaret, det går inte att ha en galen mördarhund i ett villaområde och låta jycken löpa fritt. När du har barn, käre David, så kommer du att förstå varför man är beredd att döda en hund under vissa omständigheter.
Anonym: Se mitt svar till David.
Det går alldeles utmärkt att förstå även utan barn. Vad jag menar är bara att det var fel väg att ha ihjäl hundstackarn bakom ryggen på tok-Elvis, men där är jag övertygad om att vi är överens.
Genom mitt arbete har jag allför många gånger sett sk normala människor bete sig illa mot avvikande personer. Det är skrämmande att se vilka primitiva instinkter som komma till ytan när vi ställs inför sånt vi inte riktigt förstår och det värsta är att det alltid finns en "bra förklaring" till det.
David: Jag har full respekt för det och håller absolut med. Min syn på denne avvikande granne är tämligen kärleksfull och försvarande, vilket jag har skrivit om förut i bloggen, och han får egentligen vara hur konstig han vill bara han håller hunden i stramare tyglar. Men det finns andra, som du säger, som visar långt mer primitiva instinkter när hans namn dyker upp och det skrämmer även mig.
Skicka en kommentar