Håll en tumme är du snäll

Ibland går det snabbt även inom sjukvården. Vi har hela tiden känt till att lille Olle måste operera sina hälsenor för att bli bra i fötterna, och vi hade fått indikationer på att detta skulle ske om några veckor. Men i måndags fick vi nya bud, det kommer istället att ske imorgon torsdag. Det finns inte så mycket att tveka på förstås, får man en tid så måste man ta den. Vi blev bara lite överrumplade, tagna på sängen, och för en sekund stod vi handfallna jag och S som vi aldrig gjort förut. Det blev liksom simultant stopp i hjärnan på oss. Efter en sekund som kändes mycket längre sa jag ”okej..” och S sa ”jaha..” och sen klev vi in i matchen igen.

Det som kommer att hända är helt enkelt att läkaren skär av båda hälsenorna. Sen fixeras fötterna med gips i drygt två veckor, och under den tiden kommer hälsenorna att växa ihop igen. Olle hade alltså för korta hälsenor när han föddes, och någon smart amerikan har tydligen kommit på att spädbarns hälsenor växer ihop igen om man skär av dom.

Jag har varit med om det här förut, för tretton år sedan då mina två äldre söner föddes med samma symptom. Den operationen var större då den även innehöll skelettingrepp. Jag är alltså luttrad men ändå, lite läskigt är det. Narkos är skumt, att se en liten pilt vara knocked out cold på det sättet känns aldrig riktigt tryggt. Tiden fram tills han vaknar upp är en tid då man behöver fylla hjärnan med positiva bilder, om du förstår.

Så vi går lite på halvspänn idag, det måste jag erkänna. Han ska skrivas in idag och operationen sker imorgon förmiddag. Om du har lust får du gärna hålla en tumme, det skulle kännas bra.