Egentligen går det ju som bekant inte att tävla i musik, men det tål ändå sägas: det är aldrig fel att vinna. När vi till sist fick kliva upp på scenen hade klockan passerat midnatt, och big up till alla människor som hade väntat så länge. Sen var det inte så mycket snack om saken, vi sopade banan med de andra banden ("Våra fem förband" som jag tydligen sa från scen). En guldfärgad Strata kommer under det närmaste året att stå strategiskt placerad i fikarummet för att påminna de klentrogna om vår bravad. Vi kanske inte är unga, hippa och snygga längre, men vi kan fan spela rock så det svänger!
5 kommentarer:
Snygg svid!
Ior: Jodu, det är super 180 det där va. Inge jäkla H&M-skit inte. Det ska synas vem som är artist och vem som är publik, har jag fått lära mig.
Om ni tävlar i musik går det att tävla i musik! Är det inte svettigt att spela i slips?
Ni ser ut som ett riktigt gammalt luggslitet barband som försöker gömma sig bakom nypressade kostymer. Precis som det ska vara med andra ord.
Ia: Det var svettigt så in i h-e, men den åkte aldrig av. Viktigt att hålla stilen, det är a och o helt enkelt.
David: Precis så är det, plus att det fanns en poäng till med klädseln som ingen lyckades snappa upp: det är liksom ett skönt statement att ställa upp i en tävling som heter "Arbetsrock" och klä sig som en börsanalytiker.
Skicka en kommentar