Långhelg gapa och svälj

Det har varit långhelg, och som vanligt känns det skönt att komma tillbaka till jobbet och vila upp sig lite. Valborg firades hemma hos vänner med grill på gräsmattan och öl i glasen. Någon kase såg jag aldrig, att lukta brandrök och utstå smattret från småungarnas smällare lockar mig föga. Torsdagen bjöd på ca 50 mil bilkörning: Gävle-Mora-Uppsala. Sonen A spelade Buster Cup (och vann, grattis grabben!). Sonen E skulle ha varit med men blev sjuk. Sonen E är inte så nöjd med det. När jag väl kom ner mot Upplandstrakten var jag så mosig i huvudet att jag missade Björklinge-avfarten där jag skulle hämta upp S och småttingarna.

(Jag satt och tänkte på varför jag ogillar Marit Bergmans musik så starkt när skylten svischade förbi, och det låter sig inte så lätt förklaras det där, varför jag ogillar den, jag får bara en vag känsla av att hon imiterar någon istället för att säga något eget med sin musik, fastän hon som person däremot verkar rätt vettig, vilket jag baserar på en intervju på radion för inte så länge sedan där hon förklarade en hälsosam distans till sig själv som feministisk förebild.)

Tillbaka till Gävle på fredagen, bara för att lacka kvistar i kökstaket och packa om väskorna innan avfärd till Bollnäs. Vad händer i Bollnäs? Inte mycket, men den här dagen hade min äldsta syster 50-års fest. Fria drinkar i baren, you can guess the rest. Kom i säng vid tretiden (jag fick fly) och gick upp igen vid åtta för frukost och hemfärd. Kom hem vid elvatiden och passade på att lacka kökstaket ett andra varv innan koman skulle sätta in (vilket den aldrig gjorde). Tittade på hockey på teve, sport brukar funka bra när man inte vill störa hjärnan i onödan. Igår städade jag ur garaget och sopade grus med lilla I, pratade med några grannar (man måste göra det) och kände mig lite skönt anfäktad av den löftesrika värmen som steg från asfalten. Det börjar bli grönt nu, vilket iofs betyder att min allergi gör sig påmind men ändå, färgerna piggar upp. Tog en promenad med S och småttingarna och fikade vid handelsträdgården där vi lurar på att gifta oss.

(S säger 2010 och jag säger nästa år för inte fan kan jag vänta till 2010 heller, men det är svårt det där att planera bröllop, svårare än man tror om man aldrig ens har tänkt tanken förut, för bara en sån grej att S brorsa troligen gifter sig nästa år betyder att vi inte kan göra det, för två bröllop under samma år inom familjen är tydligen ett för mycket, och det kanske har att göra med stealing thunder and all that, vilket jag har så svårt att förstå.)

Efter middagen tryckte jag in ”No country for old men” i dvd:n och somnade i soffan. Där och först då, med lång fördröjning, kom tröttheten farande som en skenande förarlös långtradare. S sa att det var en riktigt bra film, så jag får väl se om den någon annan gång när jag är utvilad. Fast vid närmare eftertanke så vill jag inte vara utvilad, för det är så tråkigt att ha både ha tid och energi över så att man måste hitta på något, typ att titta på en film, för att få tiden att gå liksom. Nej, då går jag hellre ut i trädgården och gör nytta. Det är så mycket som behöver göras så här års, ni skulle bara veta. Och tro det den som vill, men när våren vrider upp stärkaren till elva på en tiogradig skala så är det roligare att rensa ogräs än att titta på film. In a nice middle aged kind of way.