Vissa människor, som somliga så kallade kändisar, har ju för vana att handskas lite vårdslöst med sina titlar. Som t ex Carolina Gynning som kallar sig författare efter att ha fått hjälp av en spökskrivare. Enligt den logiken skulle jag kunna kalla mig rörmokare, snickare, målare, bilmekaniker, cykelreparatör, trädgårdsmästare, musiker, fotomodell, reklamare och kock. Nu skulle jag aldrig drömma om att ta till mig någon av dessa titlar, eftersom jag respekterar gott hantverk och ser skillnaden på det jag som amatör presterar och det proffsen presterar. Jag kan sträcka mig till att jag har vissa hobbies som i bästa fall leder till att jag lär mig nya saker. Såna här människor irriterar mig. De är aningslösa, naiva och respekterar inte hantverket. De förstorar sin egen betydelse helt enkelt för att de saknar förståelse för världen omkring dem. Ibland vill jag slå såna människor på käften.
Men det finns en kategori människor som irriterar mig ännu mer, och det är new age-flummarna. Här har vi en kategori människor som inte bara saknar förståelse för världen omkring dem, nej de har faktiskt helt och hållet lämnat denna värld och begivit sig iväg på en ”inre resa” som aldrig verkar ta slut. Längs denna inre resa tuggas det lite buddhism light till frukost, lite kabbala till lunch, lite yoga till middag och mysig tantra framåt kvällen. Och hela tiden står visdomsorden som spön i backen. Ingen av dessa människor verkar ha några egna idéer eftersom de enbart citerar sina gurus så fort man frågar något. Eller frågar något förresten, det behöver man inte heller göra. Dessa människor ser nämligen sig själva som missionärer som vid varje givet tillfälle måste övertyga dig om att just du behöver hitta dig själv och att just hon eller han vet exakt hur detta ska gå till. Du som någon gång har hamnat bredvid flumtanten på en fest vet nog vad jag pratar om. När jag försöker förklara att jag har fyra barn, ett hus, ett jobb och inte minst en sambo som förgyller min tillvaro och därför inte har den minsta lust att bege mig ut på en inre resa, för allt jag behöver finns ju redan här, så möts jag av new age-arens misstroendeförklaring. Den brukar gå ut på att new age-aren påstår sig respektera min vilja (det har hon läst i någon bok att man ska göra) och sen fortsätter sitt malande om hur Kabbala förändrade hennes liv (ni får ursäkta, men det brukar oftast vara kvinnor).
I min research av flummiga tanter behövde jag inte leta länge innan jag hittade juvelen i kronan. Jag hade på känn att en googling på detta namn skulle leda mig till en orgie av visdomsord och österländska floskler, och jag fick rätt. Så mina damer och herrar, utan närmare presentation ger jag er Agneta Sjödin. Ta en liten titt på Agnetas hemsida, för här hittar du riktigt fina saker. Ett axplock ur floskeldjungeln kan vara på sin plats:
Här några visdomsord från en som inte kan få nog av sig själv:
” Just nu hjälper metoden mig att djupna I varandet , prata med min kropp och nå längre in i min innersta essens och frihet” (Katarina di Leva)
Och här några råd till den som tycker att livet känns jobbigt, kanske har du cancer eller nåt?
”Var i kroppen.. gör det till en vana att välkomna ögonblicket.. nyckeln är att inte känna motstånd mot den form ögonblicket tar sig” (Eckhart Trolle)
Och sen en sån där ”Åhh.. varför tänkte jag inte på det-grej”:
”Happiness is liberty from everything that makes us unhappy” (Okänd)
Medan världen rasar omkring oss hänger sig new age-aren åt meditation. Medan orättvisor får fortgå utan större protester (en och annan röd tröja visserligen) fortsätter flummaren sin inre resa som om detta var meningen med livet, tillvarons mittpunkt, den fria medelklassmänniskans självklara rättighet. Jag känner en och annan flummare, och gemensamt för dessa kabbala-freaks är att de lider av grandios självbild. De tror att de är den upphöjda människan, den sanna humanisten, den generösa altruisten, men när man skrapar lite på ytan finner man allt som oftast en sann egoist som tycker det är helt okej att ta sig vissa rättigheter som vanliga människor knappast ens skulle drömma om. Man är ju liksom en god människa, och därför borde man få lite extra bonus här i livet. Att fuska med bidrag, ljuga för sin arbetsgivare och låta jobbet betala privata resor är bara helt i sin ordning när den goda människan är i farten. Jag är ju så otroligt god så det här kan inte vara fel. Och det finns säkert sanna humanister där ute som inte beter sig som skattesmitande borgarbrackor bara för att de läser Dalai Lama, men mina erfarenheter säger mig att den som pratar om sin inre resa egentligen menar ett rövarstråk längs moralkodernas bortre parentes.
(Så okej, jag är bitter, stäm mig då.)
Men det finns en kategori människor som irriterar mig ännu mer, och det är new age-flummarna. Här har vi en kategori människor som inte bara saknar förståelse för världen omkring dem, nej de har faktiskt helt och hållet lämnat denna värld och begivit sig iväg på en ”inre resa” som aldrig verkar ta slut. Längs denna inre resa tuggas det lite buddhism light till frukost, lite kabbala till lunch, lite yoga till middag och mysig tantra framåt kvällen. Och hela tiden står visdomsorden som spön i backen. Ingen av dessa människor verkar ha några egna idéer eftersom de enbart citerar sina gurus så fort man frågar något. Eller frågar något förresten, det behöver man inte heller göra. Dessa människor ser nämligen sig själva som missionärer som vid varje givet tillfälle måste övertyga dig om att just du behöver hitta dig själv och att just hon eller han vet exakt hur detta ska gå till. Du som någon gång har hamnat bredvid flumtanten på en fest vet nog vad jag pratar om. När jag försöker förklara att jag har fyra barn, ett hus, ett jobb och inte minst en sambo som förgyller min tillvaro och därför inte har den minsta lust att bege mig ut på en inre resa, för allt jag behöver finns ju redan här, så möts jag av new age-arens misstroendeförklaring. Den brukar gå ut på att new age-aren påstår sig respektera min vilja (det har hon läst i någon bok att man ska göra) och sen fortsätter sitt malande om hur Kabbala förändrade hennes liv (ni får ursäkta, men det brukar oftast vara kvinnor).
I min research av flummiga tanter behövde jag inte leta länge innan jag hittade juvelen i kronan. Jag hade på känn att en googling på detta namn skulle leda mig till en orgie av visdomsord och österländska floskler, och jag fick rätt. Så mina damer och herrar, utan närmare presentation ger jag er Agneta Sjödin. Ta en liten titt på Agnetas hemsida, för här hittar du riktigt fina saker. Ett axplock ur floskeldjungeln kan vara på sin plats:
Här några visdomsord från en som inte kan få nog av sig själv:
” Just nu hjälper metoden mig att djupna I varandet , prata med min kropp och nå längre in i min innersta essens och frihet” (Katarina di Leva)
Och här några råd till den som tycker att livet känns jobbigt, kanske har du cancer eller nåt?
”Var i kroppen.. gör det till en vana att välkomna ögonblicket.. nyckeln är att inte känna motstånd mot den form ögonblicket tar sig” (Eckhart Trolle)
Och sen en sån där ”Åhh.. varför tänkte jag inte på det-grej”:
”Happiness is liberty from everything that makes us unhappy” (Okänd)
Medan världen rasar omkring oss hänger sig new age-aren åt meditation. Medan orättvisor får fortgå utan större protester (en och annan röd tröja visserligen) fortsätter flummaren sin inre resa som om detta var meningen med livet, tillvarons mittpunkt, den fria medelklassmänniskans självklara rättighet. Jag känner en och annan flummare, och gemensamt för dessa kabbala-freaks är att de lider av grandios självbild. De tror att de är den upphöjda människan, den sanna humanisten, den generösa altruisten, men när man skrapar lite på ytan finner man allt som oftast en sann egoist som tycker det är helt okej att ta sig vissa rättigheter som vanliga människor knappast ens skulle drömma om. Man är ju liksom en god människa, och därför borde man få lite extra bonus här i livet. Att fuska med bidrag, ljuga för sin arbetsgivare och låta jobbet betala privata resor är bara helt i sin ordning när den goda människan är i farten. Jag är ju så otroligt god så det här kan inte vara fel. Och det finns säkert sanna humanister där ute som inte beter sig som skattesmitande borgarbrackor bara för att de läser Dalai Lama, men mina erfarenheter säger mig att den som pratar om sin inre resa egentligen menar ett rövarstråk längs moralkodernas bortre parentes.
(Så okej, jag är bitter, stäm mig då.)
8 kommentarer:
Bra! Jag märker att jag blir brädad i bitterhet av både dig och David ibland.
Fusket vet jag ingenting om, men självgodheten hos en del av dessa individer har jag jag stött på ett antal gånger. Min erfarenhet är dock att det ofta rör sig om personer som egentligen är rätt svaga i sig själva, som behöver flummet för att ha något att luta sig emot.
Mitt bästa/värsta minne är när en kollega på en tidigare arbetsplats sa till en boende som led av schizofreni att hon borde lyssna till sin inre röst. Ridå.
Ior: Alla har vi ju våra ömma punkter, det här är en av mina (jag har ganska många). tack!
David: Visst är det svaga människor, och jag bryr mig inte om vad människor gör med sig själva när ingen ser på men själva trenden är oroväckande. Tänk om vi alla var flummare, då skulle sverige stanna inom en vecka. Ditt exempel var lika roligt som tragiskt, vilket pucko.
Haha, mycket bra skrivet. De jag känner som fastnat i detta träsk, har oftast varit väldigt kontrollerande och stela personer som behöver "lagar" att leva efter. Kanske hjälper dem lite ändå. Hade en flickvän som var åt det hållet. Hon hade big big problems och var allmänt förvirrad. Skulle vara vän med alla sina ex, som var svin. Kunde inte sätta egna gränser och var i princip helt "lost".
Anonym: Börjar man gräva i enskilda fall döljer det här fenomenet många tragiska fall, det har du rätt i. Och jag har inga problem med att människor som haft det svårt söker efter halmstrån, men trenden är ändå oroväckande. Jag tycker det är bättre att dessa människor kommer tillbaka till oss och lever i den verkliga världen.
PS.
"Skulle vara vän med alla sina ex..", jodå, jag har stött på det fenomenet.
Vänta nu. Vad är det för fel med att vara vän med sina ex? Jag har kontakt med flera av mina, det har Jannike också. No biggie. Allt handlar väl om hur mycket man liter på varann (eller sig själv) antar jag..
David: Det är inget fel med att vara vän med sina ex, såvida inte exet ifråga råkar vara en fullblodsgalning som stalkar bruden och hotar dig till livet. Då blir det liksom problem, men flummaren kan ändå inte släppa kontakten med exet, för tänk om någon där ute går omkring och tycker illa om henne? I det här fallet handlar det alltså inte ett dugg om hur mycket man litar på varandra, det handlar överhuvudtaget inte alls om den nuvarande relationen.
lart mycket
Skicka en kommentar