torsdag, januari 19, 2012

Ju-hu-hu-holt




Kommer Håkan Juholt att avgå? Ja, vid Gud låt det nu bara bli så! Jag klarar inte av att försvara karln längre, han är helt oduglig.

Efter fem veckors semester, PA-DANG! Rätt in i pianot med foten igen. Sen gör han det bara värre när han i en uppenbar efterkonstruktion fortsätter försöka kasta skit omkring sig. Det måste vara något slags världsrekord i politisk klumpighet, inte ens de mest hårdnackade försvararna av Juholt kan längre enbart skylla på mediadrev.

Nej, så här är det kära sossar. Tiden då man kunde skrika "Kolla, en duvhök!" (dvs snacka skit om borgarna) som avledande manöver när den egna politiken ifrågasätts är sedan länge förbi. Visst ska man vara regimkritisk när man sitter i opposition, men för Guds skull.. man måste också vara konstruktiv och lyfta fram politiska alternativ

Att försöka samla billiga poäng på att borgarna skulle ligga med Sverigedemokraterna för att få igenom försvarsbeslut är bara patetiskt av Juholt och ett typiskt exempel på den typen av retorik som jag tror de allra flesta av oss är riktigt ordentligt trötta på.

När jag var liten och hamnade i bråk i sandlådan sa jag "Men durå!" när argumenten tröt och det höll inte ens då. Mina kompisar skrattade åt mig, precis som Juholts så kallade partikamrater skrattar åt honom bakom ryggen, för de kunde redan som 7-åringar se när en kille var ute på djupt vatten.

Ja, jag ska säga det rakt ut. Jag tycker det är SKRÄMMANDE att socialdemokraterna uppenbarligen inte kunde hitta någon bättre än Juholt att leda partiet. Där i början tyckte vi som försökte försvara honom visserligen att han var en bra debattör och att han liksom vågade prata om ideologiska skillnader mellan blocken, jag minns det och jag tänker inte förneka det, men idag hör jag bara tomma skramlande burkar när Juholt öppnar käften.

Jag lyckades också se honom i två så kallade avslappnade framträdanden under året. Det ena var i nåt program som gick i somras där gästerna skulle ta med sig något att grilla, tror tammefan att det var min gamle tennisdubbelpartner Richard Olsson som var programledare. Detta var före förlåt-turnén. Det andra var när han gästade Skavlan i höstas, strax efter turnén, och båda gångerna kände jag likadant: näe fan, vilken lismande otäck rackare.

Och det som nog fick mig att till slut vända honom ryggen var att varje gång sossarnas politik kom på tal så sa han alltid "jag" istället för "vi". Känslan av självupptagen, nyrekryterad chef blev alltför stark, jag fick nog. Inte för att Juholt är enda orsaken till att sossarna går kräftgång, för det är han inte, utan för att Juholt under alla omständigheter är en för dålig politiker för att leda partiet. En sågning blir inte mycket tydligare än så tror jag.

Vem jag vill ha istället? Inte en jävla aning, och det är det som skrämmer mig mest.

Inga kommentarer: