Måndagslåten

Ett nedslag i den moderna musikhistorien. Året är 1982, det har gått sju år sedan Peter Gabriel lämnade supergruppen Genesis och under dessa år har han lyckats producera fyra soloalbum.

Den som följt hans utveckling ser mönstret, för varje album har han mycket medvetet flyttat sig längre och längre ifrån den progressiva symfonirock som Genesis stod för genom att experimentera med modern samplingsteknik (Gabriel var något av en pionjär inom området, hoppade runt på soptippar med gigantiska rullbandspelare och slog sönder saker), syntar och trummaskiner. Ljudbilden är vid det här laget så långt ifrån man kan komma det Genesis stod för i mitten av 70-talet, ändå finns det pretentiösa kvar där, det går inte att ta miste på.

I singelspåret 'Shock the monkey' från fjärde plattan (även kallad Security) hade Gabriel slagit an ännu en ny ton, här handlade det om en medveten satsning på en hitlåt. Men det var en satsning som ändå följde den uppritade strategin: låten var full av modern teknik och suggestiva, säregna ljud, det gick inte att ta miste på att det var en Peter Gabriel-låt. Videon var också väldigt påkostad och otroligt snygg för att vara 1982, även om den med dagens mått mätt ser rätt murken ut.

Typiskt nog red inte Gabriel på framgången utan ägnade de nästföljande åren åt filmmusik i den något smalare genren (Birdy) innan han 1986 klev tillbaka i mainstream-fåran med plattan So och levererade ett antal brottarhits (som vi sa på den tiden). Borta var vid det laget innovationerna och pionjärandan, kvar var ett visserligen gediget hantverk men också ett långt tråkigare musikaliskt uttryck.

Idag ser väl många Peter Gabriel som ännu en gubbe som lite lamt försöker rädda lite regnskog tillsammans med Sting, vilket kanske är ganska nära sanningen, men hans musikaliska arv och betydelse kan ingen ta ifrån honom.