tisdag, oktober 14, 2008

Grupparbete

Jag har blivit beordrad att hitta på ett grupparbete åt femton tekniker på jobbet som vi håller på att vidareutbilda under hösten. From the top of my head kom jag på det här.

Scenario: Ponera att du, din flickvän och er åtta månader gamla son checkar in på ett ganska sunkigt hotell i Bryssel. Rummet är trångt, sängen (som ska rymma er tre) är endast 120 cm bred och vid ankomsten blir sonen sjuk med feber och ett jäkla hojtande på nätterna som följd. Jag vill att ni i gruppen diskuterar runt följande frågeställningar:

1: Hur kan mamman och pappan få tillräckligt med sömn för att dagtid orka ta in all den prakt som staden Bryssel erbjuder?
2: Hur kan pappan, som älskar öl över nästan allt annat på jorden, ta del av all den ölprakt som staden Bryssel har att erbjuda utan att detta leder till separation?
3: Vad ska paret tänka på inför framtida resor?


PS.
Bryssel är, för er som undrar, en fantastiskt charmig stad som vida överträffade mina lågt ställda förväntningar. Om du gillar barer och caféer i varje hörn, mångkultur, gammal svinsnygg arkitektur, fantastisk öl, gudasänd choklad och världens coolaste seriefigurer så är det bara att boka en biljett och dra. Min enda invändning mot staden Bryssel är den obefintliga rullstols- och barnvagns-anpassningen. Vi fick gå långa omvägar många gånger pga trappor utan hiss eller ramp, och tåget från flyplatsen var bara ett skämt. Att lille O hojtade varje natt kan däremot knappast Bryssel rå för.



En variant på temat "The Father, the Son & the Holy Spirit": Jag, lillkillen och en öl.

6 kommentarer:

David sa...

1. Ge ungen en stänkare (mjölk med en skvätt vodka), då lär han sova gott!

2. Well, då en av er inte bör dricka öl så borde det ju vara fritt fram för den andra att ta för sig av Bryssels guldfärgade brygd medan den som inte dricker tar hand om ungen.

3. Vänta sisådär fem år med att boka nästa romantiska resa. Vid det laget borde tom ni vara färdiga med klanbygget!

Matte sa...

David: Tack, jag ska ta dett under nogsamt beaktande. Dock kan jag redan nu säga att förslaget på punkt tre inte kommer att gå igenom, vi kommer att resa igen och det ganska snart. Man får inte böja sig för problem utan vända det till möjligheter istället.

Anonym sa...

Visst är det en speciell stad - i like! Men det där med framkomligheten är ju ett problem (trodde att ni åkte utan barn därför inga varningar om detta) en gång hade jag ett gäng med på ett par dagars tur i staden varav den ena hade rullator...det var inte enkelt kan jag säga.

Matte sa...

Ullis: Nej, det var jäkligt skralt med den varan, men man kan väl inte få allt antar jag. I like too!

Anonym sa...

Lillkillen är lik lilltjejen.

Matte sa...

Ia: Ja, de är släkt. Hehe.