You can't break what is already broken

Nu har jag hört begreppet två gånger på kort tid, först i en film och sen i en låttext. You can't break what is already broken. Gissa filmen och låten. Detta påminner mig också om att jag sitter här och blir mer förkyld för varje minut. Tänk att det fortfarande, år 2008, är lika lätt för en förkylning med lite feber att slå undan benen på mig. Patetiskt, jag borde stå emot bättre. Inte bli grinig så här, för det är ju verkligen inte klädsamt att vara grinig. Hur som helst, nu är jag det och då märks det. Poker face är ett begrepp som aldrig har förknippats med mig, I’m like that fucking open book aren’t I.

Genom feberdimmorna försöker jag ändå se vad som händer ute i världen och det är inte så mycket nytt under solen. Finanskrisen pågår, lågkonjunkturen blir allt lägre och svensk media fortsätter att följa det amerikanska valet med en frenesi och ambitionsnivå som de aldrig ens varit i närheten av när det vankas val i vårt eget land. Det här kan man fundera på, varför vi uppenbarligen finner det viktigare att följa vad som händer i USA än här hemma. En annan dag, inte nu, ska jag förklara varför.

På lunchen skulle kära sambon hämta ut en större summa kontanter på banken (stor för oss men knappast för banken), det är ett projekt vi har på gång. Jag mötte upp henne där för att stärka moralen och bjuda på lunch, och när vi satt och väntade på hennes nummer skämtade vi om att det inte kommer att gå eftersom banken är fattig och inte ens har tjugo tusen spänn. Något senare kom hon tillbaka från kassan, tomhänt och moloken.

”Nej det gick inte” sa hon.
”Gick inte? Varför inte det?” sa jag.
”Man måste ansöka om att ta ut så här mycket pengar minst en dag innan” sa hon.
”Ansöka? Men va fan.. det är ju dina pengar!” sa jag.
”Ja det är det, men det var något med säkerhetsskäl” sa hon.
”Uhum..” sa jag.
”Jävla nötter!” sa hon.

Det är alltså sant, banken har inte ens tjugo tusen spänn kvar. De måste försöka låna ihop den summan pengar tills imorgon när vi kommer tillbaka. Kanske säljer de lite lösöre från konferensrummet, ut på Blocket med skiten. Det är bistra tider mina vänner, och när tiderna är så här bistra måste man vända sig till kloka människor för råd. Därför vill jag avsluta inlägget med att låta mr Frank Zappa förklara ett och annat för er. Enjoy!