Ibland, som nu, när jag tycker att all nyproducerad svensk musik bara är lågambitiöst standardskval (don’t get me started on hur alla svenska artister försöker låta som 60-tals soul, det är patetiskt!) så stänger jag av radion och försöker leta mig tillbaka till mina rötter. Då blir jag inskränkt, gubbig och fullkomligt omöjlig att hantera, allt du säger visslar bara förbi mig ser du. Så försök inte övertyga mig om förträffligheten hos Sugarplum Fairy, Amanda Jenssen, Marit Bergman, Hello Saferide, Miss Li, Lasse Lindh, Timo Räissänen, Veronica Maggio, Kristian Anttila (kan vi räkna Ane Bruun som svensk också? I såna fall vill jag hårddissa hennes totalt menlösa cover på Alphavilles Big in Japan) eller Kleerup, för samtliga dessa ligger på min gigantiska svarta lista just nu. GUUUUUD så jävla tråkiga artister vi har! Nu fick jag ur mig den spyan, tack för det.
Mina rötter, ja nu ska du få höra. Sverige, här har ni era bortglömda hjältar: Merit Hemmingsson, Pugh Rogefeldt, Hansson de Wolfe United, Dag Vag, Ola Magnell, Ted Gärdestad, Nationalteatern och Jojje Wadenius.. ja jävlar, Kalles klätterträd! Hörni ungar, det ska ni veta att aldrig blir jag så sentimental som när jag ser Kalles klätterträd. Suck.. min svunna barndom, vart tog du vägen?
PS.
Jag fyller 39 imorgon, det är nog därför jag ballar ur så här.
fredag, oktober 03, 2008
Kalles klätterträd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Det är du som är tråkig!
Matt: TYST!
jag kan inte tänka mig nåt mer sömnigt än ted gärdestad.
grattis förskott i alla fall, stor kram på're old man!
Christina: Tack! Jag är som sagt oresonlig just nu, så jag ger mig inte in i musikdiskussioner.
Ja, vad säger man om det här inlägget då? Kanske att jag som redan fylld 39-årig man kan din typ;-) De är i övertal i min bekantskapskrets, och är precis lika stingsliga musikaliskt. Det kanske - och ett stort GRATTIS!
Men för helvete. Veronica Maggio är ju det bästa som hänt den svenska musikscenen på år och dar!
Anders: Jo, får jag också bara tillägga att det här tilståndet är temporärt.. jag är inte alltid så här. och Tack!
Mattias: Skämtar du? Näe.. du gör nog inte det. Okej, vi får snacka om det här någon gång. men säg grattis då!
Är du så gammal?! Då kan jag förlåta dina snedsteg med golf och annan skit. Testa segling. Jävligt proletärt.
Grattis mannen. Må din ångest lösas upp.
GRATTIS för tusan fan!!
Kaparn: Jag har seglat många gånger i mitt långa liv, det är otroligt avkopplande. Och tack!
mattias: Okej, tack! Å du.. bara så du vet så handlar inte den här texten om svensk populärmusik, den handlar om att åldras utan värdighet, att sätta sig i en grop och titta på Kalles klätterträd och värja sig mot allt nytt. Kort sagt, sentimentalitet. Kom igen när du fyller 39, man fylls understundom av vissa känslor som tar sig bittra uttryck.
Grattis gamle man! Eftersom du och syrran fyller samma dag kommer jag ihåg din födelsedag - vilket faktiskt är stort eftersom jag är usel på just det...
Ullis: Tack!
I fjol hörde jag Kalles klätterträd på visfestival. Det var tillbaka till barndomen på en gång. Sällan nåt blir bättre än så.
grattis.
Du ligger alltid ett år (nåja, en, två, tre, fyra månader) före mig! Ja, annat var det förr. Ola Magnell, Kalles klätterträd... det blir aldrig bättre.
Säger grattis då. Grattis!
Kom igen när du fyller 40. Då jävlar ska vi gråta!
Anonym: Ja det är något med den där låten som tar fram barnet i en. Och tack!
Ia: Jag funderar på att hyra gråterskor till min 40-års dag. Sen ska vi gå i kortege genom stan, jag och gråterskorna, och jag ska vara draperad i vita lakan och bära törnekrona. Livet som vi känner det kommer då att vara slut. Sedan, får man hoppas, tar något annat vid. Tack!
Skicka en kommentar