EU-staten och kapitalet

En av liberalismens absolut mest orubbliga ideologiska grundprinciper är att staten ska ha så lite makt som möjligt över individen. Marknadsliberalerna har hakat på och utvecklat principen till att lyda ungefär ”individen ska äga allt, staten inget”. Ändå är det dessa ideologiers ivrigaste anhängare som nu står och hejar på så det står härliga till när kontrollen över individen med rasande takt förflyttas till en europeisk centralmakt. Jag antar att Borg & co inte har något emot centralstyrning så länge inte den som äger makten råkar heta ”staten”.

Nu senast har man hittat på något som kallas finanspakt eller EU-pakt, vilket som ni säkert känner till är ett ekonomiskt styrande, centralt placerat organ ämnat att fastställa regler som respektive nation måste följa för att inte ligga risigt till. En sådan regel kan till exempel lyda ”budgetunderskottet får inte överskrida X antal procent av BNP”, och det är alltså EU-tjänstemän som sitter och bestämmer dessa regler. Tjänstemän som inte är folkvalda, vilket betyder att vi väljare inte kan avsätta dem.

Se nu Grekland vad ni har ställt till med! Jo för det är ju så, att när man nu har satt den här jävla gemensamma valutan i sjön så får man ju ro den i land också. Jodå, jag är inte dummare än att jag fattar att de europeiska nationerna lämnade över makten över den egna ekonomiska politiken till politbyrån i Bryssel redan när man bytte valuta till Euro, men vi är ju för fan inte med där! Vi, folket, ville inte ha Euron, vi röstade om det. Eh?

Och Jan Björklunds retorik går som vanligt ut på hot. Denna gång väntar oss massarbetslöshet, svält och död om vi inte ”hakar på tåget” och finns med där besluten fattas. EU har liksom blivit det där inne-gänget på skolgården som dikterar alla villkoren och bestämmer vem som får vara med i the hip crowd. Om gänget säger ”Fy fan vilka fula brallor du har!” så springer Sverige genast iväg och köper nya.

Jag fattar Björklund, vi ska vara med i de fina rummen där lobbyisterna suger de rätta kukarna, vi ska inte stå utanför med Azerbaijan och tjura, men var finns den liberala grundtanken i allt det här?

Det tycks som att den sorts kapitalism som EU predikar allt mer börjar likna den kommunism som Sovjet utövade. Centralstyrning, pennalism och, för folket, dolda agendor har en särskild unken stank efter vad ryssarna och andra ställt till med under 1900-talet men detta verkar inte hämma våra marknadsliberala strateger Reinfeldt & Borg. Så länge man tillhör rätt lag så kan folket tystas med en välbalanserad statsbudget. ”Titta, det går braaaa för Sverige, vi har ooordning på statsfinanserna, kolla en duuuuvhök!”

Om ni vill veta varför ”folket” inte längre bryr sig om politik i samma utsträckning som på Palmes tid, så är det för att NI politiker har lärt oss att vi inte ska bry våra små huvuden. Ni har lärt oss detta genom att metodiskt och minutiöst flytta makten längre och längre ifrån oss väljare, vilket gör våra demokratiska rättigheter allt mer urvattnade och verkningslösa. Och när vi vågar oss på att protestera mot centralstyrningen så hotar ni med massarbetslösheten, den moderna tidens digerdöd. Du vill väl inte bli arbetslös lille vän? Du vill väl inte grillas långsamt över skärseldens öppna brasa i fas 3? Eller som Björklund själv så pikant uttryckte saken i direktsänd tv: "Sverige kommer att bli en hemslöjdsbygd dit kineserna kan åka för att se hur folk hade det förr i tiden". Om detta hade varit en amerikansk rättegångsfilm hade en advokat ropat "Objection! That is pure speculation!" och domaren hade svarat "Sustained".

Så om du är en person som röstade på alliansen i senaste valet kan du alltid prova att ställa följande fråga nästa gång du eventuellt stöter på en av dina folkvalda: mina liberala grundvärderingar har fått sig en knäck herr Björklund/Reinfeldt/Borg, hur gör jag om jag vill gå ur EU? Om någon av dem äger minsta uns av humor kanske du får svaret "Flytta till Norge", men mer troligt är väl ett Kennedyianskt "Fråga inte vad EU kan göra för dig, fråga vad du kan göra för EU".