Brorsans sovrumsdörr var alltid stängd, han skulle slå ihjäl mig om han visste att jag snokade när han inte var hemma. Men det gjorde jag. Jag lånade hans deodorant, och hans randiga Marc o' Polo-tröja. Under sängen, på ett visst ställe, hade han ett fotografi föreställande en mycket ung Cindy Crawford som jag kunde titta på i timmar. Hans skivor fick inte heller vara ifred. Brorsan hade egen stereo på sitt rum, det hade inte jag. Men jag tog Lp-skivan med berått mod, gick ner i källaren och mimade my ass off. "Don't fall in looove" sjöng jag, som om jag ens visste vad kärlek var. Men det var en cool låt tyckte jag, det var nåt med den där blippande synten.
2 kommentarer:
80-tal!!
Mattias: Så in i h-e.
Skicka en kommentar