Brev till socialdemokratin

”Störtdykning för Socialdemokraterna” braskar löpsedlarna, och jag kan inte påstå att jag är överraskad. Förra veckan skrev jag på Barstol om Monas misstag och, i mitt tycke, svaga ledarskap, och siffrorna fortsätter att dala.

Två saker har inträffat som ligger bakom detta ras: Dels har Sverige hamnat i finanskrisens skottlinje, och när nationen ställs inför yttre hot är det alltid den sittande regeringen som får all uppmärksamhet. Just nu stärks Reinfeldts förtroende, folket ser till honom för tröst och hjälp. Längre fram kan det här förstås komma farande i baknacken på regeringen, men det är helt beroende av hur de hanterar krisen. Det här ligger bortom Monas kontroll, det enda vettiga hon kan göra är att alliera sig så gott det går med regeringen i kampen mot hotande massarbetslöshet och visa prov på samarbetsvillighet. Mona plockade dock inte upp den tråden, istället bestämde hon sig för att attackera Reinfeldt i en serie debatter. Här hoppade några över till Moderaterna.

Det andra stolpskottet är Monas tveksamma hanterande av sin egen allians, ska Vänsterpartiet med eller inte? Inte ens de mest ingrodda gråsossar som säger ja och amen till allt som partiet hittar på kan blunda för denna uppenbara groda. Kan skadan repareras? Säkert, det har visat sig förut att folket är berett att förlåta och glömma, men resultatet just nu är att Vänsterpartiet gått framåt. Bara för Ohly att tacka och ta emot, han fick nya sympatisörer utan att göra ett skit.

Häromdagen hörde jag Nalin Pekgul uttala sig på radions P1 om Mona sviktande stöd. Nalin är ordförande för S-kvinnor, sossarnas kvinnoförbund, och en politiker som jag känner viss respekt för. Trots denna respekt blev jag föga förvånad när Pekgul drev den gamla vanliga konspirationsteorin att Mona motarbetas för att hon är kvinna. Det var liksom ingen överraskning att ordföranden för S-kvinnor skulle nappa på det betet. Inte minsta reflektion över att det kanske är politikens innehåll eller Monas egenskaper som ledare som är problemet. Och bakom detta beteende slumrar sossarnas allra största problem; total frånvaro av självkritik. Ställd inför kritik slår nämligen ledande sossar alltid ifrån sig. Antingen är kritiken obefogad, eller missriktad, eller konspiratorisk (det är för att Mona är kvinna, inte för att hon är dålig). Sista utvägen är att peka på motståndarna och säga ”Men kolla på dom då, dom är ju ännu värre!”

Det här måste få ett slut, kära sossar. Ni är mitt parti, jag VILL rösta på er i nästa val, för jag sympatiserar med grunderna i er politik. Men snälla ni, förstå det här nu en gång för alla; självkritik och konstruktiva lösningar baserade på denna insikt är det enda som kan vinna nästa val! Det är säkert sant att många där ute kritiserar Mona för att hon är kvinna, men inte alla! Det finns en kärna i kritiken som handlar om bristande kompetens och ledarskap, märkliga strategiska beslut och dålig tajming. Förtroendet för Mona är lågt, skit samma varför, hur ska ni vända den negativa trenden? En sak är jävligt säker, ni gör det INTE genom att ducka bakom konspirationsteorier. Ni måste MÖTA den här kritiken, förstå vad den handlar om och agera därefter. Det spelar ingen roll om alla som jobbar i partiet tycker att Mona är världens trevligaste och bästaste chef, det är inte ni som avgör valet, det är vi!

Socialdemokraterna är ett parti som i många år har fått mycket gratis. Bara genom att heta som man gör har större delen av landets arbetarklass mer eller mindre automatiskt anslutits till partiet. Dessa tider är dock över, utifall ni har missat det. År 2008 måste Socialdemokraterna jobba för sina röster, precis som alla andra partier. Det håller inte längre att gå ut och säga ”Lita på oss, vi gör det som är rätt”, för historien visar att ni gjort mycket fel. Sen står ni handfallna när Moderaterna gör en kupp, som de gjorde i förra valet, och lockar över delar av arbetarklassen till sitt parti. Hur är det möjligt att arbetare röstar på Moderaterna? Well, deal with it. Det är precis vad de gör. Det tyder på ett visst missnöje bland era, normalt sett, säkra väljare. Tycker ni inte det? TYCKER NI INTE DET frågar jag! Så, vad ska ni göra åt det då? Hur ska ni få tillbaka dessa väljare? Genom att höja A-kassan? Newsflash, väljarna röstade på partiet som sänkte A-kassan, det kanske inte är det här som är den viktigaste frågan.. dårå?

Gå tillbaka, gör om, gör rätt. Jag påstår inte att ni ska säga som alliansen sa förra valet (allt som sossarna gör ska vi göra bättre), men ni behöver en strategi för att ta tillbaka arbetarna som försvann. Och jag tror inte på det här evinnerliga letandet efter mittersta mitten av den politiska skalan som ni håller på med. Dels för att Reinfeldt redan står där, dels för att Sverige behöver ett riktigt arbetarparti med socialistiska grundvärderingar. Kort sagt, gör det ni är bra på, var socialister! Men häng för fan med i tiden och lyssna på vad vi säger.