Man brukar ju gråta på bröllop sägs det, såna tillställningar rättfärdigar snyftande och rinnande näsor hos den mest råbarkade av skogshuggare. Men att en 50-års fest skulle fylla tårkanalerna i den omfattning som skedde i helgen var klart oväntat.
Festobjektet ifråga är en kollega och god vän till mig, och jag hade nog på känn att en såpass varm och omtänksam människa som hon är kunde innebära ett och annat känslosamt tal vid middagen. Det blev nu istället en orgie i kärleksförklaringar som, efter ett par glas vin åtminstone, var oerhört svår att värja sig emot.
Den äkta maken öppnade stenhårt och la ribban högt med sitt tal om förnyade löften och en ring som skulle symbolisera en förening som varar livet ut. Där åkte ett ganska stort antal näsdukar upp ur handväskor, jag däremot lyckades värja mig. Min alkoholkonsumtion var fortfarande på den nivån där jag kan förväxla kärlek med trams. Men sen var det igång, den ena känslosamma hyllningen efter den andra. Jag försökte stirra ner i portvinssåsen ett tag för att byta fokus men omgiven av snyftande kvinnor och, mittemot mig, en tårögd polisman i 100-kilos klassen var det svårt att hålla emot.
Pricken över i:t, the grande finale som slutligen fick floder av gråt att forsa över borden, var när festobjektets 16-åriga styvdotter ställde sig upp. Hon harklade sig och levererade sen ett tal som fick oss alla att bryta ihop. Alla visste hur det låg till, att det hade varit många konflikter och svårt där mellan styvmamman och tonåringen genom åren, men nu stod hon alltså där och sa exakt dom orden som varje styvmamma förmodligen helst av allt vill höra, ”Du är min andra mamma och jag älskar faktiskt dig”. Jävla tonåring, fy fan vad jag grät (jag hade druckit minst tre glas vin vid det laget dock).
För övrigt har jag varit så jäkla social i helgen att jag nu helst av allt vill sitta inlåst i en garderob och läsa tidningen. Parmiddag hemma hos oss i fredags (ja, vi eldade i spisen), lunch med svärföräldrar i lördags, sen festen lördag kväll och igår fika med kompis i Uppsala. Detta kan med fog sägas vara raka motsatsen till många helger, allt för många helger, som jag genomlevt i mitt tidigare liv. Jag ska inte klaga, människan är en social varelse och jag är inget undantag från den regeln. Men du vet hur det är, ibland kan det bli för mycket av det inte alltid självvalda goda.
Jag väljer att avrunda med en högst personlig reflektion: Alkohol verkar sätta ordentlig fart på min ämnesomsättning. Så nu vet du det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar