Låt oss bara inte bli ett sånt par som döljer sina riktiga problem med utemöbler, inredningsbestyr och parmiddagar

Jag måste erkänna att jag ibland trevar mig fram för att hitta den rätta vägen i det här nya livet. Jag tror att S också gör det. Hon borde göra det. För henne är omställningen ännu större. Från globetrottande partypingla, snudd på arbetsnarkoman, till blivande mamma i stort hus. I en annan stad dessutom. Vi trevar ibland, så är det. Jag tänker inte ens försöka ge sken av att det här går på räls hela tiden. Ingenting går på räls i mitt liv, åtminstone ingenting som blir hyfsat bestående. Den största risken som jag löper, och jag är ingalunda ensam om detta, är slentrian som kryper sig på. Jepp, this has to be the disease for you. Folksjukdomen nummer ett för par. Jamen du vet hur det är. Man slöar till, hittar inte den rätta avvägningen mellan soffan och äventyr och vips så är man fet, lat och rätt ointressant. T o m för en själv. Det positiva med att vara osäkert nykär är att man också är jävligt intresserad av sin partner, ur alla aspekter liksom, och dessutom vill imponera lite. Jag säger för fan inte att jag är ointresserad av S men dom stora pusselbitarna är ändå på plats. Sen övergår den kreativa skaparprocessen till nån slags förvaltningsfas, om det går som det inte ska alltså, och allting riskerar att dö. Sen träffar hon Stefan, som verkligen ser henne och bekräftar henne. Stefan är allt det jag inte är, eller det jag var i början men inte är nu längre. Hon tittar på mig ibland och tänker att jag inte är samma människa som i början. Hon drömmer om mig ibland, den personen jag var när vi träffades, och aldrig är det samma människa som hon vaknar upp bredvid. Så kan det ju gå, jag vet det. Been there. Fast jag minns inte vad han hette och det är skit desamma. Andra kruxet i sammanhanget har du precis fått ta del av. Det kruxet som innebär att man flyttar över historiska parhändelser till att bli ett hot i nutiden. En nutid som inte går att jämföra, som inte innehåller samma människa. Ju. Kärlek och förhållanden får ducka för en massa annan skit när pilarna har träffat oss som är något till åren komna och som har tidigare erfarenheter i bagaget. Open up the trunk. There’s nothing in my trunk man. Oh yes there is. “Man är ju så jävla luttrad” som någon med mig samtida person sa en gång. Så det gäller fan att kämpa på om man vill ha både soffa och äventyr. Slappa ett tag men var beredd att när som helst packa minimalt och dra till Warzawa. Fyra dagar helt utan parmiddagar, gräsklippning, chipsskålar framför Idol och pizza på en söndag fast man inte ens är bakis. Vi drar på lördag.