måndag, oktober 30, 2006

Pennalisten

Skolminister Jan Björklund går på offensiven. Tiden är kommen för honom att sätta sin prägel, eller kanske prygel, på våra elevers vardag. Han har väntat på det här i flera år, hans irritation över stöket har accelererat i jämn och hög fart och aldrig förr har han varit så övertygad om att han har rätt. Fast han egentligen har fel.

Det ska bli ordning och reda. Det SKA bli ordning och reda, därmed basta! You know the drill, beslagta elevers mobiler i upp till en vecka, kvarsittning på gymnasiet, håll för i h-e käften så vi kan jobba här nu va. Det får vara slut på daltandet nu. Okej okej okej Janne, jag fattar grejen. Jag har gjort lumpen så jag känner igen din taktik. Du vill bryta ner Sveriges alla elever för att sen bygga upp dom igen enligt den mall som du tycker är den rätta, och du verkar ta mig fan tro att du kan ro i land med det också. Du verkar faktiskt lida av storhetsvansinne. Varför du påstår att du är folkpartist förstår jag inte heller, när det borde stå konservativ gammelmoderat under ditt namn.

Ordföranden för Lärarnas Riksförbund undrar vad som ska hända med dom elever som du skickar ut ur klassrummet, vem fångar upp dom? Den yrkesgrupp vars talan du säger dig föra undrar vad i h-e du håller på med Jan. Borde inte det vara en väckarklocka? Borde du inte försöka tala om detta för oss Jan?

Bakom varje bad cop måste det finnas en good cop, om man har valt den formen av retorik. Annars blir budskapet bara hot och mörker. Janne är tveklöst the bad cop i den här föreställningen, han hotar och ryter. Allt har tydligen bara gått åt h-e sen 1985 då skollagen ändrades till en mildare och, i många människors ögon, modernare form av fostran. Nu vill Jan ta oss tillbaka till en svunnen tid. En tid där läraren ska bli åtlydd, där respekt ska baseras mer på rädsla och hot än ömsesidig förståelse. Av det som jag och många med mig tror allra mest på, dvs positiv förstärkning, syns inte ett spår i Jannes politik.

Med Jannes politik blir dessutom lärarna väktare istället för pedagoger och det kommer i allra högsta grad att gå ut över kvalitén på undervisningen. För alla elever Jan, inte bara dom du vill köra ut ur klassrummet. Så länge han inte levererar ett konstruktivt budskap som komplement till sina hot är det svårt att se någon annan utveckling och då tror jag minsann att det går käpprätt åt fel håll.

Det som grämer mig allra mest är att sossarna har öppnat dörren för den här mannen, och dom har gjort det genom att misslyckas med sin skolpolitik. Ända sedan mina söner började i skolan för sex år sedan har jag känt att skolan bedriver en verksamhet som man inte klarar av att ta ansvar för. Man lägger över mer ansvar på eleven med individuella utvecklingsplaner och låter eleven styra sitt schema i ganska stor utsträckning. När det här funkar, vilket det ändå gör för dom allra flesta elever, så blir det riktigt bra. Men när det inte funkar står personalen handfallen. Det är som om dom sidorna i manualen saknas. När en elev inte klarar av att ta sitt ansvar och faller ur ramen inleds en evigt lång härva av möten som har allt annat än eleven i fokus. På dessa möten, tro mig, pratas det allra mest om såna saker som Janne pratar om. Arbetsro, respekt för läraren, individens plats i gruppen. Man grottar ner sig i sitt problemsökande så till den milda grad att en förälder inte kan känna sig annat än totalt misslyckad som fostrare. Detta, mina vänner, är som ni kanske förstår det allra sämsta alternativet. Så till vida har Janne rätt, nånting måste göras.

Tyvärr ser jag bara fortsatt och eskalerande problemorientering i Jannes utspel. Genom att hela tiden fokusera på det som är fel och inte funkar och aldrig nämna en endaste konstruktiv idé för att motivera tillbaka en endaste liten stökig elev på spår igen så fattar jag faktiskt inte hur Janne tänker sig att skolan ska bli en plats där alla kan lära sig det dom behöver för att ta sig vidare i livet. Jag ser inte det Janne. Din skolpolitik, så långt du har förklarat den hittills, syftar i mina ögon endast till att dumpa ballasten så att skeppet kan segla vidare i god fart med dom duktiga eleverna. Så att vi hamnar högre upp i statistiken igen. Så att folk i andra länder inte skrattar oss åt. Se så dumma svenskarna är, dom har ingen ordning på sina ungar dom inte.

Egentligen tycker jag att skolfrågorna är alldeles för viktiga för att hanteras av politiker. I politikens eviga dragkamp mellan rött och blått måste oppositionen säga att allt är åt h-e för att rättfärdiga sin egen politk, oavsett vem som sitter vid makten. Skolan vinner förstås inte på en sån dragkamp. Skolan vinner på en konsekvent linje med elevens bästa i fokus men i politikens maktspel tas inga hänsyn till elever, och politiker är faktiskt inga pedagoger heller så varför ska dom sitta på dessa beslut?

Det är naturligtvis ingen slump att Janne, som är fd yrkesmilitär, talar sig varm om disciplinära åtgärder i skolan. Det är så det funkar i det militära, det är den verklighet han känner till. Allt är inte åt h-e med hans bild av skolans verklighet heller, vi är många som håller om att det inte fungerar bra, men det största problemet med hans politik är det som inte finns där. Var finns det positiva, konstruktiva budskapet? Var finns lösningarna? Det räcker inte att peka med hela handen och tro att en skärpt straffskala i skolan kommer att lösa problemen. Skärpta straffskalor löser aldrig problemen, dom förstärker problemen och bidrar till segregation mellan dom som kan och dom som inte kan följa reglerna. Och läs mina läppar nu herr Björklund. Oförmåga att följa uppsatta regler beror sällan på faktorer som individen själv kan påverka, det behövs stöd. Speciellt om individen är ett barn.

Men du vill straffa individen, du vill straffa barnen, så att dom duktiga kan segla vidare och ta oss uppåt i statistiken. Och du kommer säkert att lyckas med den statistiken, för med statistik kan man som bekant klä lögnen i respektabel skrud.

Jag är rädd för dig Jan Björklund. Jag är rädd för vad du kan ställa till med. Och förväxla inte min rädsla med respekt, för det är det minsta jag känner för dig. Så fort du vänder ryggen till kommer jag att kasta ett sudd i nacken på dig, du väcker verkligen den obstinate längst-bak-i-klassen-killen i mig. Det är nämligen den effekt som din pennalism får på oss som har lärt oss att regler faktiskt kan och många gånger bör ifrågasättas. När du kör över oss gör vi tvärtom mot vad du vill, det kallas civilt motstånd och jag tror du får vänja dig vid det ett bra tag framöver.

5 kommentarer:

Karin sa...

Jag tycker du borde varsko honom om vad du tycker. Du borde skicka med det här i ett mail. Kanske får du ett litet svar i alla fall, eller att det blir en tankeställare för honom. Jag letade reda på hans mailadress: jan.bjorklund@educult.ministry.se

Anonym sa...

Karin: Då gör jag det.

Karin sa...

Kanon!

Matte sa...

Nu har herr Björklund fått min text skickad till sig i ett mail.

Karin sa...

:) Bra!

Det ska bli intressant att höra vad du får för svar (om du får något svar)!