En skandals livscykel ser alltid likadan ut. Först ska det grävas. Sen ska det hängas ut. Sen ska vi tycka att det är förfärligt. Sen ska någon ta konsekvenserna. Sen ska vi tycka att det börjar bli lite väl överdrivet. Sen ska vi glömma alltihop fast kvar sitter kanske ett spår av något som inte fanns där innan. Det där spåret av något är intressant, det ska vi följa upp snart.
Det spelar ingen roll om det är en sosse som super eller en moderat som inte tar reda på sin egen skit. Skandaltillverkningen är lika för alla och på så sätt djupt demokratisk, låt vara iklädd sunkig och illaluktande skrud. För låt oss vara ärliga nu, varken du eller jag vill nog bjuda hem drevet på middag.
Fast vi tycker väl ändå att det är bra att drevet finns där och nosar upp skiten, bara dom kunde ägna sig åt viktiga saker och inte trams. Så tycker vi nu i den här fasen av skandalens livscykel, nu när den i princip är över. Men kvar står drevet och petar på liket med sina pinnar och deras överdrivna fascination för ett politiskt road kill gör oss lite illamående. ”Nej nu får dom ge sig med det där!” kan man få höra vid fikabordet eller på stan.
Men drevet känner inga gränser, iaf inte dom gränser som medelsvensken känner. Jag kan inte låta bli att tycka om att drevet saknar gränser. Jag tycker nog att det ska vara så.
Någon pratar om att drevet förlorar folkets förtroende i samma takt som politikerna dom avslöjar, men denne någon tänker då inte på att drevet inte alls är beroende av folkets förtroende i samma utsträckning som en handelsminister. Låt vara att vi förfäras över hetsjakterna ibland, men nog fan läser vi om det ändå. Vi kan inte låta bli, och detta vet drevet så väl. Dom vet att gränsen egentligen ligger så mycket längre fram än vi läsare påstår. Dom vet att det funkar, varje gång.
Dom vet också att djupt inom svensken sitter ett antal stereotyper fastklistrade med spottloskor från våra förfäder. Det är därför sossar åker dit på supa och slåss medan moderater åker dit på olagliga pigor. Sossar är alltså på någon nivå fortfarande förknippade med råa ociviliserade hamnbusar medan moderater är halvfascistiska svin som inte drar sig för att utnyttja små tanter från Polen. Varför skulle tidningarna annars alltid leta i hamnen efter sossen och i taxeringskalendern efter moderaten?
Drevet odlar klasskampen och vårdar den ömt i sina skrikande rubriker, och det är inte svårt att förstå varför. Drevet vill ha en kamp med tydliga fiender, för det säljer. Klasskampen säljer och vi sväljer. Eller hur?
Och visst fan är det billiga knep, inte alls svårt att sätta fyr under den pannan inte. Och drevet gillar enkla sanningar, där ödslas ingen tid på invecklade förklaringsmodeller eller beslutsunderlag. Det är endast så kallade fakta som presenteras, analyserna får di lärde stå för.
Dom flesta av oss anser nog att vi hyfsat bra klarar av att se igenom dessa snabbt presenterade enkla sanningar. Vi är lite mer tänkande människor som säger ”Riktigt så enkelt är det inte” och sen börjar vi analysera. Kanske ungefär som jag gör nu. Man ser ju igenom sånt där, för man är ju inte dum.
Men så har vi det där med spåret av något som sitter kvar när rubrikerna har tystnat. Kanhända blir du, din oantastliga visdom till trots, en smula mer benägen att luta dig mot dom gamla, med spottet från dina förfäder fastklistrade, stereotyperna, som gror långt där inne i det allra mörkaste hörnet av det mentala rum som utgör dina samlade erfarenheter. Kanhända blir det så när rubrikerna har tystnat, och jag vet vem som tjänar mest på det men jag vet inte ens om det är fel. Vi kanske ska ha det så. Vi kanske behöver den lagindelningen för att inte helt tappa fotfästet och gå vilse i en möjlig värld där allting helt plötsligt skulle vara inte fullt så enkelt.
Jag vet inte, jag fick bara en känsla av att vi borde ha kommit längre år 2006. Och egentligen vet jag inte ens om drevet visar upp sanningen eller om dom bara, genom att leta i hamnen efter sossar och i taxeringskalendern efter moderaten, blåser liv i gamla vanföreställningar som borde ha begravts för länge sen och som ligger ganska långt ifrån det som di lärde i sina efteranalyser kommer fram till borde vara den verkliga sanningen. Det är inte lätt när man inte ens vet om man borde vara förbannad eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar