(Jag vill nästan inte beröra det här tröttsamma ministertjafset. Egentligen vill jag bara luta mig tillbaka och säga ”vad var det jag sa” nu men okej, det kliar lite för mycket i fingrarna just idag.)
Det finns ett antal möjliga slutsatser man kan dra efter senaste tidens ministerskandaler. Märk väl, det är inte jag personligen som upphöjer det inträffade till skandalnivå, jag bara lånar ordet från den evigt grävande kvällspressen.
Tillbaka till slutsatserna. En som jag själv vill lyfta fram, och som är så där lagom hätsk och fördomsfull, är att det verkar vara svårt att hitta tio moderater med ett hyfsat fläckfritt förflutet dessa dagar. Tio nymoderater alltså. Anledningen till detta, vill jag mena, är inte att moderater är osedvanligt slarviga. Nej, det handlar om ideologiska ståndpunkter.
Att inte betala tv-avgiften på 16 år är en ideologisk ståndpunkt. Kanske inte när du och jag gör det, vi vill bara snåla lite (fast jag har faktiskt alltid betalat min tv-avgift) men när en minister visar upp denna ovilja att bidra till the survival of public service så blir det ideologi.
Att låta en bulvan på Cayman Islands stå för sommarhuset är inte heller slarv. Det är en handling som säger att den personen inte vill gå med på det skattetryck som råder i landet och är beredd att gå ganska långt för att slippa det. En handling som återigen blir ideologi när personen ifråga blir minister.
Är det att betrakta som en skandal när två personer som blir utsedda till ministrar i en borgerlig regering har en historia av personliga protester, i form av att inte följa uppsatta regler, mot den sittande regeringens politik? Nej, kanske inte om man ser det så.
Vad är det då som gör det till skandalmaterial? Jag skulle tro att ordet vi söker är girighet va? En av dödssynderna helt enkelt. En girighet som avslöjar sig än mer i ministrarnas bortförklaringar än i deras handlingar.
Att som fru Borelius påstå att det var alldeles för knapert i kassan för att betala vita barnflickor är förstås mind blowing för åtminstone 98 % av befolkningen. Om hon istället hade sagt som det troligen var, att hon fanimej inte går med på att betala skatt för tjänster som hon, enligt sin egen övertygelse, tycker borde slippa denna pålaga, ja då hade hon åtminstone varit ärlig. Men du vet lika väl som jag att ett sånt uttalande vore omöjligt. Det vore att gå emot den politik som hon säger sig företräda, alltså politiskt självmord. Frågan är, med facit i hand, om inte det hade varit ett lindrigare straff ändå. Nu går hon till historien som en typisk borgarbracka med ostiliga fuskfasoner som dessutom verkar vara obegripligt ointelligent om hon trodde att pressen skulle missa dessa uppenbara stick-i-ögonen-på-98-%-av-befolkningen-fasoner. Girig och dum som tåget, knappast den profil som moderaternas PR-konsult hade valt åt henne. Men hennes kompisar på franska rivieran tycker nog om henne ändå. Hon är säkert en bra värdinna på cocktailpartys. Dessutom kan hon skriva en bok om det här och tjäna ännu mer pengar, samt försöka rentvå sitt namn. Jag ser fram emot den boken.
Kulturministerns hantering av sin skandal tycker jag är om möjligt ännu märkligare. Hon borde inte behöva sväva på målet, hon borde faktiskt kunna backa upp sin historia med den åsikt som står skriven i hennes panna i neon. Hon gillar inte public service. Hon tycker inte att vi ska ha sånt. Därför har hon inte betalat. Istället blev det även där en fråga om girighet, alternativt slarv, två föga smickrande egenskaper för en folkvald.
Men nu är det en gång för alla så att dessa två fuskande tanter lyder under Babyface, och Babyface har sagt att hans nya moderater inte beter sig som gamla moderater. Möjligen har han i all sin alliansiver glömt att rensa upp i det egna träsket, möjligen är det nästan t o m lite synd om honom just nu, fast ändå inte. Jag är säker på att en retoriker av hans rang kan vända detta till sin fördel, för jag vet iaf hur jag skulle vända på steken.
Om jag var Babyface (märklig tanke) skulle jag förstås rentvå mig själv genom att erkänna en smått naiv men också hedervärd process vid tillsättningen av ministrarna. Han kollade nämligen inte upp dessa tanter, han överlät troligen detta till deras egna samveten. Verkligen naivt men åhhh så nymoderatiskt. Att lita på folk är ju en fin egenskap, alltså är han lite naiv men fin. Jodå, han klarar sig galant ur den här härvan. Du ska få se att han kanske redan i Aktuellts kvällssändning kommer med den här förklaringen.
Med konspirationsglasögonen på kan man nästan misstänka att det här var uppgjort. Att tanterna var utvalda syndabockar i den utrensning inom sitt eget parti som Babyface kanske håller på med. Möjligen går jag lite för långt nu men tänk efter.. han är ju fan inte dum den karln. Skulle han verkligen sätta dit girigbuk, dessutom dum som tåget, som handelsminister utan att kolla upp henne? Va? Fundera på det.
För övrigt kan jag konstatera att jag hade fel när jag befarade att flerpartiregeringen skulle få svårt att dra åt samma håll när väl valet var vunnet och respektive partis fotfolk skulle få chansen att vädra sina hjärtefrågor. Det är inte dom olika partierna som har svårt att dra åt samma håll, det är moderaterna.
Vi är alltså inte ens framme vid min ursprungliga farhåga än, och jag vill påstå att det finns all anledning att känna oro inför framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar