onsdag, oktober 18, 2006

Burn motherfucker burn

Jag har fått upp ögonen för den öppna spisen i vardagsrummet. Det är roligt att elda, lite för roligt. Det bor en liten pyroman i ganska många av oss, det tror jag bestämt. Eldslågor är vackra att titta på, vackra och levande och lite farliga. Dom slickar murstocken som smygande hyenor och jag blir lite upphetsad av det där. Ehum.. nåväl.

Igår fixade jag en sweet deal med en jobbarkompis, vilket i praktiken innebar att jag åkte iväg med tre soppåsar i bilen och kom tillbaka med ca en kubik brädstumpar och bråte som jag kan elda i öppna spisen. Det är en historia av viss längd det här, men låt mig bara förklara soppåsarna med att vi glömde att ställa fram sopkärlen vid hämtningen i fredags morse. Dom ska stå på anvisad plats med ca en halv meters mellanrum, annars skiter sopgubbarna i att tömma kärlen. Det är nästan inte sant vilka nya och märkliga villaproblem jag har fått senaste tiden, men skit samma.

Jag började elda vid åttasnåret och ägnade tydligen brasan överdriven och komisk uppmärksamhet eftersom Stina låg och vred sig i svåra skrattattacker i soffan. Jag tyckte väl inte att det var så jäkla roligt ändå, men det är roligt att hon har roligt. Dessutom var jag som sagt alldeles för upptagen med brasan, det är viktigt att få en bra brasa.
Hon fortsatte att skratta. ”Va fan är det?” ”Kommer du ihåg den där sketchen.. han.. va heter han..” ”Vadå?” ”Han som eldade upp hela radhuset i öppna spisen.”
Jo visst fan minns jag den sketchen, det var Johan Rheborg i.. var det Percy tårar? Han började bryta loss dörrkarmar efter ett tag, allt för att hålla brasan vid liv. Till slut hade hela radhuset åkt in i spisen.
Och nu åker jag alltså kors och tvärs över stan för att hämta brädstumpar så jag kan elda i min spis. Jag förstår kopplingen, den är rolig faktiskt. Men jag vill bara säga till Stina, som aldrig läser här, och alla andra, att jag har det här under kontroll. Dessutom är vårt hus byggt av sten och betong, så i värsta fall är det ändå bara inredningen som går upp i rök.

Du som äger den där speciella intelligensen som gör att man kan förutse framtida händelser, en sån intelligens som t ex alla börsanalytiker och politiker önskar att dom hade, lägger nu kanske ihop ett och ett. Precis som jag gör. Har du kommit fram till samma möjliga scenario som jag? Att jag inom kort kommer att elda sopor i öppna spisen? I såna fall är du inte alls dum.

6 kommentarer:

Karin sa...

Börjar du göra det vill jag att du spelar in det och lägger upp här så vi får se! ;)

Anonym sa...

Att elda är en livsstil och nobel konst! (Asså, i öppna spisar såklart)

Anonym sa...

Jag trodde eldandet av brännbara sopor i öppna spisar hörde till den obilgatoriska grundkursen. Åt andra sidan blir jag alltid anklagad av min mor om att mina ögon ler lite extra mycket när jag får elda något...

Anonym sa...

Karin: Nja.. vi får se.

David: Det är något väldigt rituellt över att göra upp eld. Mitt hem är min grotta.

Ullis: Jag har inte gått kursen. Jag lärde mig att elda i lågstadiet, med förstoringsglas. På den vägen är det.

Anonym sa...

Den dagen kommer du på allvar befästa din status som kufen i kvarteret, och bli det givna samtalsämnet bakom hallonbuskar och körsbärsträd.

Anonym sa...

Ior: Så länge jag bor granne med snubben som tror att han är Elvis Presley reinkarnerad, och som bl a har spänt en travsulky efter sin hund och rejsat efter gatan, så lär jag få ta i ordentligt för att uppnå epitetet kvarterets kuf. But I'm working on it.