The opposite of human nature

Låt oss prata en stund om anusblekning. Men först, låt oss bara ställa oss själva frågan, varför? Och den självklara följdfrågan, kommer denna märkliga företeelse från gayvärlden? Om svaret på den frågan är ja borde anusblekning rimligtvis ha funnits ett tag, vilket man som lekman inte riktigt håller med om. Som lekman känner man tvärtom att detta är en ganska ny företeelse. Det kan iofs bero på att tekniken är ny, att människorna (ganska få av dom, får man hoppas) i alla tider har velat bleka sina anus men inte kunnat uppfylla denna dröm tills någon läkare, och vilken märklig människa DET måste vara, kom på den rätta tekniken. I will devote my medical work to bleaching of the anus, I’m a doctor yes I am. Om svaret däremot är nej, vilket lekmannen nog i de allra flesta fall styrker, finns det då snarare en koppling mellan blekta slutmuskler och allt oftare förekommande heterosexuellt analsex i porrfilmer? Och om så är fallet, kan man då dra slutsatsen att detta hål, som alla vet används primärt för att leverera nummer två, åt det andra hållet så att säga, bleks för att betraktaren, användaren, eller vad man ska säga, så lite som möjligt ska påminnas om hålets primära syfte? Bajs är brunt, om detta råder inga tvivel. Och yttermera, om så är fallet, är heteromän (som vill knulla kvinnor i pruppen) mer bajsfobiska än gaymän? Ett skönhetsideal som går ut på att skapa ett fotonegativ av den mänskliga kroppen, allt som normalt är blekt ska vara brunt och allt som normalt är brunt ska vara blekt, kan det verkligen vara vettigt det? Håller vi på att förvandla oss själva till våra raka motsatser? What is the origin of this insane insanity, I ask. Människan är ett märkligt djur.