Where the polar bears have no name

Som vänstersympatisör kan man förstås inte låta bli att dra på smilbanden när en sån som Saga Rosén, tydligen ”andre vice ordförande i Luf”, uppmanar Reinfeldt att avgå. Well, you put him there, didn’t you? Självkritik är alltid uppfriskande, det ska hon ha cred för, men samtidigt måste jag vädra lite svårframtvingad sympati för stackars statsminister Babyface. Det kan fan inte vara lätt alltså. Jag menar, GP fick ju massiv kritik för att han syntes för mycket och tog för mycket plats. Pamp var väl ordet som användes. Och Babyface med sin uttalade taktik ”Allt som sossarna gjort ska vi göra bättre och allt som dom gjort fel ska vi göra rätt” har ju naturligtvis medvetet tagit en plats i skuggan, för det är tvärtemot vad GP gjorde. Alltså måste det vara rätt. Då uppmanas han att avgå, från liberalt håll dessutom. Det är snudd på ironiskt.

Som förklaring till varför Babyface måste kliva fram i ljuset anför Rosén följande påstående:

”Sverige måste sätta sig på kartan. Just nu är vi ett land där folk tror att det går isbjörnar på gatorna och att vi gör en jäkla massa ost (det är Schweiz som gör ost, inte vi).”

Förutom den uppenbara feltolkningen att vi i fortsättningen ska sitta på kartor, kanske för att värma arslet där vi sitter i vår igloos och duckar för isbjörnar, kan man väl konstatera att detta med all önskvärd tydlighet avslöjar varifrån Rosén hämtar sin världsbild. Jodå, där borta i Amerikat finns det ett antal människor som fortfarande yrar om isbjörnar och Schweiz, fast jag tror i ärlighetens namn inte att dom är så jäkla många längre. Till och med amerikanarna börjar få upp ögonen för svensk design, svensk musik, svensk film och svenska röster i FN (jag tror faktiskt att Hans Blix gjorde ett visst avtryck i medelsnittsamerikanens medvetande härom året). Och jag kan väl tycka.. ehh.. att det är lite oroväckande att en människa som är.. vad var det nu.. andre vice ordförande i Luf.. svänger sig med såna horribla stereotyper för att beskriva sitt eget lands renommé, och dessutom sätter skygglapparna så snävt att inget annat land än USA får plats i synfältet. Jag är alldeles säker på att du har tokfel där Rosén, jag tror Sverige är mer känt för att vara Sverige än Schweiz än vi nånsin har varit förut. Möjligen med undantag för stormaktstiden, du vet Preussen och allt det där, med då fanns ju å andra sidan inte ens USA så den måttstocken är oanvändbar i den jämförelsen.

Någon annan liberal, eller nymoderat, eller nåt, konstaterar i kommentarerna till Roséns text att Reinfeldts låga profil ”visar snarare på att den borgerliga regeringen har både stor kompetens & starka profiler på respektive ministerpost.”, och detta fick mig att tänka på han.. vahettere.. ehh.. han.. Leijonborg! Så heter han! Är det någon som har sett honom sen mitten av september förra året? Lever karln? Om Reinfeldt håller låg profil så vet jag inte vad Folkpartiets stolthet sysslar med. Han kanske jobbar under cover nu för tiden? Eller så har han lytt rådet från sina mediarådgivare som säger att det bästa för dig nu Lars är att inte synas alls. Så kan det också vara. Ungefär som en läckande kärnreaktor, dom som ansvarar för den tänker säkerligen ”No news is good news”.

Personligen ansluter jag mig förstås till Roséns upprop att göra sig av med Babyface, men av helt andra anledningar. Att han håller låg profil tycker jag är bra, eftersom (och lyssna nu alliansmänniskor, because I will only say this once) han är er överlägset bäste retoriker. Han är bra i rutan, riktigt bra. Han framstår som rätt hyvens faktiskt, speciellt jämfört med Anders Borg som alltid har ett hånflin nära till hands, Mikael Odenberg som personifierar gamla stammens moderater med sin låga ansiktstyngdpunkt och inte minst, ooh I love to hate you.. ta-daa.. Jan Björklund. Jämfört med dessa klantar är du min egen lilla gosiga nallebjörn Fredrik. Jag skulle t o m låta dig hålla min dotter. Så håll dig borta från rutan, det gynnar oss som vill bli av med dig.

I allt övrigt är jag oense med andre vice ordföranden i Luf, och jag måste erkänna att den sortens inskränkthet (I’m refering to the polar bears and the Switzerland thingy here now) hos en människa som ändå innehar ett förtroendeuppdrag inom liberal ungdom skrämmer mig rätt duktigt. Om det där är nästa generations politiker så kanske jag överväger att flytta till Schweiz i framtiden, trots att min favoritost är Västerbottenost. Ja Rosén, vi gör faktiskt ost i det här landet också.