Vår nye finansminister, mannen med hästsvansen (jag har själv haft hästsvans så jag ska inte kasta sten i glashus, men jag vill poängtera att det var när grungen stod på topp), har promenerat med nådiga luntan och lär enligt Aftonbladet ha sagt "Det här är en budget framför allt för de som jobbar". And it all makes sense suddenly.
Nya moderaterna har profilerat sig som Sveriges nya arbetarparti. Föga anade jag att dom menade ett parti för dom som redan arbetar. Dom som redan har jobb. Fast inkomst. Gärna över tretti papp i månaden för då blir skattesänkningen som störst. Fattade ni det? Är det jag som är dum?
Fast vadå, jag borde väl inte klaga. Jag tillhör ju vinnarna. Visst fan serru. Jag tjänar över tretti papp i månaden. Sitter med villa. vi har ju barn också, flera stycken. Och Stina tjänar också bra, och vi vill båda jobba vidare på våra karriärer när tid ges så sänkt skatt på hushållsnära tjänster borde passa oss som handen i handsken. Så varför gläds jag inte? Varför är jag inte nöjd med att JAG får mer pengar i MIN plånbok? Jodu, det ska du få veta nu käre vän. För att jag är en obotlig pessimist som vet att när som helst kan hela skiten gå åt h-e. Genom en tragisk olycka som gör mig till förtidspensionär (den figurerar oftast i mina jobbiga fantasier om mitt eget personliga armageddon), ett dråpslag på jobbet eller kanske t o m en hittills väl fördold alkoholistgen som dyker upp som gubben i lådan en torsdag förmiddag i januari.
Allt kan gå åt h-e, och det har också gått åt h-e genom åren för rätt många människor i vårt land. Och när det går åt h-e, för mig eller vem som helst, så vill jag att det ska finnas ett nät som fångar upp mig.
Jag är en lyckligt lottad jävel som aldrig har behövt använda skyddsnätet, det ska medges. Jag är rimligt begåvad och kan föra min egen talan ganska bra, men jag anser också att en hel del tur har spelat in. Tur och tillfälligheter, och det finns många långt mer begåvade och ambitiösa människor som har det mycket sämre än jag. Tro mig, det är sant. Jag är ödmjuk inför detta faktum.
Så kom inte här och påstå att du sitter säkert, att du aldrig kommer att behöva det där nätet för det vet du inte ett skit om. Du har, precis som jag, klarat biffen rätt bra men du måste också inse att krafter som verkar långt utanför din kontroll kan ställa allt på ända när som helst. Om du har otur blir det så. Hittills har du haft tur. Som jag. Det här är alltså en budget för dom som har tur. Låt oss vara överens om det.
3 kommentarer:
Du måste vara ganska ovanlig.
ia: Jag är inte så säker på det, jag känner iaf flera som resonerar så här trots sina "framgångar". Vi är kanske av en långsamt utdöende sort iofs, att vara pessimist är inte direkt hippt.
Det kommer aldrig bli omodernt eller ovanligt att både tänka på samtid, framtid och andra människors öden. Instämmer tillfullo således!
Skicka en kommentar