Piss off

Kan någon förklara varför man ibland vaknar upp en helt vanlig torsdag och är på så förbannat dåligt humör att man har lust att slå hela världen på käften? Det flödar aggressivt hat i varenda blodåder i min kropp men jag vet fan inte varför. Allt är väl som vanligt, ingen ko på isen, alla mår bra. Och ändå, blixtar framför mina ögon. Den förste stackare som sa något till mig på jobbet imorse fick en uppläxning som hette duga, och även om jag i sak hade rätt så gick jag långt över gränsen och sitter nu med skammen. Det finns många, inte minst kollegor, som tror att jag har stort tålamod men inget kunde vara mer fel. Jag är en känslomänniska i varje por. En känslomänniska som visserligen har mognat, eller va fan man ska kalla det, och därför lugnat ner sig några hekto senaste åren. Jag har dessutom alltid ägt förmågan att vara kylig i de mest extrema situationer, när alla andra ballar ur liksom. När jag har garden uppe så pallar jag det mesta, men en sån här dag när det dåliga humöret bara dyker upp helt utan förvarning så är jag chanslös. Ja jag ska spöa hela världen lilla mamma, och allt ska bli så tyst och trasigt för dig.