onsdag, februari 28, 2007

Angående modebloggarnas totala dominans

Jag har också irriterat mig på flodvågen av modebloggar, precis som Mangobruden gör, och tänkt att fan har inte brudarna något bättre att säga. Men det är lite farligt också, att tro att den bilden som bloggtoppar ger är den fulla och sanna bilden av "hur kvinnor i Sverige är funtade 2007". För det är ju naturligtvis inte så. Det finns så mycket mångfald, så många kvinnor (och män för den delen) som skriver skitbra skit.

Problemet är väl snarare att bloggarna har fösts in i kommersialismens fålla som en slö liten ko och väldigt få har manat till motstånd. Alla dessa topplistor och portaler mäter hur många IP-adresser som har träffat en specifik blogg under en viss tidsrymd, och mode ÄR ett allmängiltigt ämne som väldigt många i bloggmålgruppen kan relatera till. Alltså luras vi att tro på bilden av tjejer som insnöade modenördar när det i själva verket kryllar av intelligenta kvinnliga skribenter där ute. Intelligenta, kvinnliga skribenter som inte syns, och syns du inte finns du inte. It's like a basic rule for capitalism, right?

En enskild kvinnlig bloggare kan ju aldrig anklagas för att dra alla andra tjejer i skiten bara för att hon skriver om mode. Hon måste ju få blogga om vad fan hon vill, inte sant? Det är den väldiga massan, den ofantliga mängden modebloggar som gör att man i svaga stunder kan tappa tron på den kvinnliga mänskligheten. Men jag vill inte göra det, tänker inte göra det. Jag skyller heller inte fenomenet på enskilda modebloggare, ni får modeblogga hur jävla mycket ni vill. Långt bortom mitt intresse iofs men det finns mycket annat där ute som inte heller intresserar mig. Nej, jag skyller det på alla bloggportaler, våra skyltfönster, som i sann kommersiell anda väljer den vanliga enkla vägen. Dvs att visa den storsäljande enfalden som går och visar brösten mitt i gatan istället för att lyfta fram den i buskarna kryllande mångfalden. Det blir ju så, ofelbart, när någots värde mäts i kvantitet istället för kvalitet.

Men kvalitet är svårt att mäta och kvantitet är enkelt att mäta, så vi får nog leva med det här även i fortsättningen. Leva med det och använda vår egen intelligens för att se förbi stereotyperna som serveras oss på silverfat överallt och hela jävla tiden.

Inga kommentarer: