.gif)
Att gå från Bret Easton Ellis språk till Nick Hornby’s är lite grann som att skölja ner single malt whiskey med cola light. Inte för att Hornby är direkt dålig på nåt sätt, kontrasten blev bara så tydlig när jag plockade upp ”Fallhöjd” direkt efter att ha avslutat ”Glamorama”. Sånt kanske man inte tänker på annars, menar jag.
Dagens boktips är alltså ”Glamorama” av Bret Easton Ellis, om du inte hajade det. Säger ni haja fortfarande där ute? En som jag troligen inte borde ställa den frågan till är översättaren Einar Heckscher som har fått en hel del skit för översättningen av just den här boken. Man menar att han har fört in pilsnerfilmslingo a la svenskt femtiotal i nittiotalets supertrendiga New York, fast det var tyvärr inget jag la märke till. Det kunde annars vara en rätt intressant kombination, menar jag.
Dagens boktips är alltså ”Glamorama” av Bret Easton Ellis, om du inte hajade det. Säger ni haja fortfarande där ute? En som jag troligen inte borde ställa den frågan till är översättaren Einar Heckscher som har fått en hel del skit för översättningen av just den här boken. Man menar att han har fört in pilsnerfilmslingo a la svenskt femtiotal i nittiotalets supertrendiga New York, fast det var tyvärr inget jag la märke till. Det kunde annars vara en rätt intressant kombination, menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar