Igår kväll fick jag chansen att återigen, totalt bortom kontroll, skrika ”IDIOT!” rakt ut i tomma vardagsrumsluften eftersom skolminister Björklund var på teve. Ja det är klart att jag är barnslig som beskriver min relation till en politiker på det här sättet, det är barnsligt, onyanserat och olämpligt, men TILL Å MED JAG MÅSTE FÅ VARA BARNSLIG OCH ONYANSERAD IBLAND OCKSÅ, OKEJ?!
”Argument” heter programmet va? Igår pratades det om skolor som lockar elever med gadgets och hockeybiljetter. Man försökte väl reda ut vilka konsekvenser denna konkurrenssituation kan få för eleverna på lite längre sikt, om jag fattade saken rätt. En studierektor från en av dessa skolor som erbjuder potentiella elever give aways av en något, ska vi säga, till verksamheten ej knuten natur, började prata om ”.. i en perfekt värld skulle vi inte behöva göra så här..” och det kändes väl mer än lindrigt som en dåres försvarstal. Eller brasklapp kanske, härtill är jag nödd och tvungen.
Ordföranden för Lärarnas Riksförbund pratade om risken för att man fokuserar på fel saker, att elever förblindas av bärbara datorer och luras in på fel spår. Dvs en skola som egentligen inte håller måttet kvalitetsmässigt. Jag håller med i princip men tror egentligen inte att risken är så väldigt stor. För elever där det finns en eller två hyggligt resonabla föräldrar i bakgrunden tror jag risken är ganska liten.
En ”liberal debattör” med hästsvans började ifrågasätta vem som ska avgöra var gränserna går, vem som kan säga när en skola har gått över den, och här börjar det bli väldigt intressant. Liberala debattörer hänvisar nämligen ofta till detta, ”vem ska avgöra det? Vem ska sätta sig till doms över det här? Vi vill inte ha statlig kontroll.” och det kan möjligen ha att göra med liberalismens aviga inställning till statliga kontrollapparater, dah. Det ska ju vara fritt liksom, och människor ska med sitt förnuft i möjligaste mån själva avgöra var gränserna går och staten ska ha så lite som möjligt att göra med människors val. Valfrihet, frihet, välj själv, allt det där du vet. Fine.
Så vad säger Björklund då? Och bär i åtanke nu att den killen fortfarande representerar riksdagens enda liberala parti. Jo Björklund maler på, som han gjort senaste tiden, om kontroll. Regler och kontroll. Lyssna på honom mina vänner, han pratar väldigt mycket om regler och kontroll nu för tiden. Och han måste göra det, för det är liksom så att bygger man ett system där fri konkurrens får råda inom områden som skola, vård och omsorg, områden som berör oss alla och som, om tjänsterna inte fungerar tillfylles, kan få allvarliga konsekvenser för vårt samhälle i stort för en lång tid framöver, ja då måste man också bygga in en enorm kontrollapparat. Det fungerar så i en öppen fri marknad.
Släpper man loss dessa krafter så behövs instanser som håller koll på skiten, statliga organ som bevakar konsumenternas intressen och rättigheter. Det kallas byråkrati med ett annat ord, och här finns en lucka i liberalernas resonemang, dock faktiskt inte i Björklunds resonemang. Den liberale debattören vill ha valfrihet och öppen marknad, men han vill inte ha byråkratin runt omkring. Han tycker inte att någon kan sätta sig till doms över det här, det säger han i meningen ”Vem ska dra den gränsen?” Björklund å sin sida, som kanske har vaknat upp och känt lukten av kaffet nu efter ett snart ett halvår på sitt ämbete, han säger ”Jag är för valfrihet va, det ska ni veta, men vi behöver kontrollera att allt det här går till på rätt sätt”. Och dom enda som egentligen inte håller med honom är hans egna debattörer.
Häri ligger liberalismens paradox. Valfrihet, öppen marknad, men ingen kontroll. Är ni kanske anarkister? Det låter väldigt naivt, och jag kanske förenklar alldeles för grovt här men jag får inte ihop det.
Att skolorna nu ger sig in på den profithungriga fria marknaden får säkert ett antal konsekvenser för dess konsumenter, dvs eleverna, men två saker kan man nog ändå med hyfsad säkerhet säga. Tittar man på tidigare avreglerade statliga tjänster, som t ex elmarknaden, så hände nämligen följande.
Nummer ett: Stora mäktiga koncerner köpte upp alla små och mysiga bolag och skapade en allt annat än fri och för konsumenten gynnsam marknad. Den valfrihet som liberalerna så fint målar upp på papperet äts ganska snabbt upp av en motverkande kraft, självaste den fria marknaden själv i form av stora företag som skiter fullständigt i konsumentens valfrihet. Din valfrihet är vår förlust säger dom, du ska köpa av oss och om vi köper upp bolaget som du handlar av så blir det så. (Låt mig bara påminna er om att elpriserna är så pass höga idag att stora industriföretag nu kräver att staten återtar makten över elmarknaden.)
Nummer två: När politikerna märker att saker och ting börjar barka åt skogen, ivrigt påminda av diverse missnöjda konsumenter som hotar att flytta utomlands om inte något görs, försöker man återta kontrollen över detta skenande lok. Detta gör man genom att tillsätta utredningar, skapa nya instanser och organisationer som ska just bevaka konsumenternas intressen och rättigheter, skriva nya lagar och regler så att dom dumma storkoncernerna inte ska få knulla oss stackars konsumenter i munnen hur som helst, osv. Kort sagt, man tvingas bygga upp en byråkrati runt det här, och sånt kostar pengar.
Förstå mig rätt nu, jag är en av få personen som inte bara ser ordet ”byråkrati” som ett negativt laddat ord. Byråkrati behövs, men du vet vad liberalerna tycker om sånt här. Nej usch, byråkrati ska vi inte ha. Ändå är det just den man håller på att bygga in, mer än nånsin, i vår samhällsapparat.
Valfrihet är fint det, sånt vill jag också ha. Dum vore jag annars. Vem vill köra Trabant när det finns BMW? Men hästsvansmannen och alla andra liberaler som borstar tänderna med valfrihet, som torkar arslet med valfrihet, som knullar runt en lördagskväll med valfrihet, behöver förstå att med valfrihet följer en nödvändig byråkrati. And the wonder of it all folks, är att jag för en gångs skull håller med skolminister Björklund. Inte i grundprincipen, för jag tycker att han ska dra i nödbromsen både vad gäller den nya skolreformen och avregleringen av skoltjänster, men om han ska gå den här vägen så måste han vingla på staketet och säga ”vi ska ha valfrihet men också kontroll..”, och jäklar i min låda vad det kommer att kosta skattebetalarna pengar.
För din skull Björklund, hoppas jag att alliansen orkar hålla vakt hela vägen ut så att inte den här avreglerade marknaden också shanghajas av parasiterande storkoncerner. För då har vi big trouble my dear staketvinglare. You’d better believe it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar