Eller, i kameramobilens tidevarv går ingen säker. För visst har det blivit något av en Orwellsk tvärvändning på senare år? Det är vi, männen och kvinnorna på gatan, som bevakar storebror istället för tvärtom. Om man kisar lite har jag rätt fast det egentligen inte är skådisar, artister, idrottsstjärnor eller rätt och slätt kändisar som avses i ordstävet ”Storebror ser dig”, men vi kan faktiskt baka in kända politiker och representanter för näringslivet i begreppet kändis och då blir det lite rätt ändå. Folk som styr och ställer över våra liv, dom kan vi klämma åt rätt duktigt om vi bara befinner oss på rätt plats vid rätt tillfälle. För mobilen har vi alltid med oss, eller hur?
Hos Aftonbladet kan man dessutom få upp till 71 tusen spänn för sin bild, förutsatt att den är bäst enligt tidningen. Och hur den bedömningen går till kan man ju fundera över ett tag men låt oss säga att du lyckas plåta en för stunden het person, vad vet jag, säg Reinfeldt då för enkelhetens skull, i en prekär och för huvudpersonen oväntad situation, kanske boffar han lim i baksätet på limon, så ligger du nog bra till för att talla på tusingarna. Vi är alla murvlar i kameramobilens tidevarv och 71 tusen spänn är en hel del pengar.
Översatt till dåtid, dvs innan vi alla utrustade oss med rätt så högkvalitativa kameror som vi alltid bär omkring på, skulle det betyda att du en vårdag 1995 kunde se blaffiga systemkameror hängande runt halsen på varenda människa du mötte. Då kanske du rentav skulle bli en smula misstänksam? Alla går omkring med kameror, what the fuck liksom, men idag är det ju en helt normaliserad företeelse.
Folk talar ofta om att vår integritet hotas av övervakningskameror nu för tiden och det är en synnerligen befogad debatt. Men jag menar att det finns redan en ohygglig massa kameror omkring oss ändå, innan vi börjar räkna övervakningskameror. Lillebror är minst lika kameratät som storebror. Och är du kändis så slår jag vad om en hundring att du upplever ett mycket större hot från oss, vi män och kvinnor på gatan som agerar murvlar i tusental, non-stop 24/7. Vi ser dig när du petar dig i röven, när du skäller på ungarna i kön på ICA och när du pratar med (vilket senare översätts till ”sågs med”) en annan kändis på krogen. En kändis som inte är din fru eller man. Vi ser dig och vi är jäkligt många, eller hur? Fy fan för att vara Persbrandt säger jag bara.
5 kommentarer:
Jag har också tänkt en hel del på det här med mobilkameror. Vilken enorm förändring i våra liv som smugit på oss på sista tiden. Varje gång det händer något finns någon där på insidan med en kamera och vi frossar i bilder och filmer (ett färskt exempel är Virginia Tech-massakern).
Så världen har förändrats på bara ett par år. Det är helt sjukt. Och tänk hur det hade varit om det hade funnits samma spridning av kameror vid Estonia eller 11 september etc. Tanken svindlar. Kanske tar jag äntligen också itu med ämnet och skriver något. Fingrarna kliar redan.
Snart är frågan snarare var man _inte_blir plåtad och filmad. Kamerorna är numera så små att de inte syns om man inte vet vad man ska leta efter, och tekniken så billig så man blir säkert filmad lite här och där utan att veta om det. Nu ska jag snart få hem hantverkare och då ska det fan riggas kameror, hehehe...
Moisthlm: Nyhetsflödets utökade bildpornografi är en aspekt, vår personliga integritet en annan. Jag tror inte jag lyckades vara speciellt tydlig i den här texten men jag siktade mest på vår personliga integritet.
Ior: Både Stålmannen och Spindelmannen fick höra "With great power comes great responsibility" när dom tvivlade på sina krafter. Nu har vi satt röntgensyn i var mans hand men den uppmaningen saknas.
Jo, det blir väl på sitt sätt olika sidor av samma mynt. Det som är personlig integritet för mig är nyhet för någon annan. Och "nyheter" och "säkerhet" är helgade och tycks vara vattentäta alibin för att helt bortse ifrån allt vad integritetskränkning heter.
Själv har jag alltid varit totalt paranoid och ständigt varit övertygad om att kameror riggats både här och där (i lampan i badrummet till exempel). Just because you're paranoid, don't mean they're not after you, antar jag. I alla fall om Ior får bestämma. ;-)
Moisthlm: Jag är också rätt nojig men i mitt eget hem känner jag mig ändå rätt säker. Jag har röjt och kollat på dom flesta skrymslena. Däremot på jobbet, där går man fan inte säker.
Skicka en kommentar