Stoppa börsifieringen av idrotten (detta skickar jag även till Laul)

Det var en skön eftermiddag på Strömvallen igår. Mycket skön.

Men sportjournalister, detta träck till skrå, står fortfarande i kö för att kasta dynga på Gefle IF, och det som retar dessa herrar (som det i 99 % av fallen är) verkar vara att ett lag med så låga ambitioner tillåts vara så framgångsrika. Och jag förstår verkligen ingenting.

Det jag ser är ett lag som har som ambition att vinna varje match, vilket rent sportsligt är den enda ambition som betyder något. Och dom har lyckats rätt bra hittills, endast två förluster på sju matcher. Men om man inte snackar snacket ("vi siktar på Europa" eller nåt annat hopplöst tjafs), köper en brasse för fjorton miljoner eller bygger en eventarena för 250 miljoner så har man tydligen inget existensberättigande i dagens allsvenska.

Det ska satsas, och precis som på börsen så är det inte längre själva resultatet som är viktigt utan istället dom förväntningar på resultat som man lyckas bygga upp. Precis som i affärsvärlden så är det jävligt mycket snack och lite verkstad som verkar gälla, och är det verkligen så vi vill ha det?

Gefle IF:s sportsliga motsats i Allsvenskan torde vara Malmö FF. Laget som alltid hissar sig själva till stratosfärens yttre gräns men alltid floppar. Malmö är duktiga på att bygga upp förväntningar, snacka snacket, göra affärer, men dom levererar väldigt sällan det förväntade resultatet. Jag vet inte, ni kanske vill ha det så, själv gillar jag Åshöjden-historierna bättre. Dom behövs dessutom mer än nånsin i denna värld där fotboll har blivit business och sportjournalister skriver om allt annat än matchen dom just sett.

Gefle vinner mot Hammarby, vad betyder det för svensk fotboll på sikt, undrar analytikerna. Inte ett skit, säger jag. Hammarby gör väl sin grej och Gefle sin, dvs försöker vinna varje match. Och jag är inte dum, jag förstår att svensk fotboll ur ett långsiktigt perspektiv behöver the buzz, behöver klubbar som vågar satsa och ta sig ut i Europa (om det nånsin kommer att hända under min livstid återstår förstås att se men jag minns att det var ett jävla ståhej runt IFK Göteborgs seger i UEFA-cupen 1982, jag minns att jag var stolt och nästan började hålla på IFK) men snälla snälla sportjournalister.. don't knock the Åshöjden-effekt. Gläds åt att det finns lag som med små medel kan konkurrera med skrävlare från skåne och självutnämnda världsmästare från huvudstaden. Gläds åt det mina herrar, för det behöver faktiskt inte betyda att alla är så jävla dåliga, det kan betyda att alla är bra. Att sen skrävlarna ständigt misslyckas med att nå framgång i europa-cuper kan knappast vara Gefles fel, dom försöker ju bara vinna varje match.