Crowded house

Det gick bra att trycka in femtio pers i huset, förutsatt att några fick sitta ute på verandan och småfrysa. Men har jag nu köpt utemöbler för ölpengar och spenderat x antal timmar med att svärande montera ihop dom så får folk fan använda dom. Det var mest min familj som satt där ute.

Festen blev lyckad, enda smolket i plastmuggen var att farsan blev sjuk och inte kunde komma. Han som aldrig blir sjuk annars, han lät helt förstörd i telefonen. Han missade även sin födelsedagspresent igår, den där förarkursen för MC-förare som han fick av mig och som gick av stapeln i Söderhamn. Vi skulle ha åkt upp tillsammans, jag på bönpallen. Det hade varit mysigt.

Det var också synd att folk åt och drack så blygsamt, för här sitter jag nu med tjugo starköl, fem liter vin och en herrans massa potatissallad. Det var ju synd då.

Jag talade med min syster (hon bor en bit härifrån) som sa sig vara imponerad. ”Av vadå?” frågade jag. ”Av er” sa hon. ”Hur ni kan vara så coola och bara glida runt med full koll på läget när ni har fest för femtio pers”. ”Allt handlar om förberedelser syrran” sa jag. Och, kunde jag ha tillagt, exakt rätt mängd alkohol. Ta ner topparna med lite bål, rid på det nyfunna självförtroendet med ett par glas vin och drick sen inte mer än en öl i timmen. För mig som lyckad värd ser det idealiska alkoholintaget ut ungefär så. Kom ihåg att det här var en familjeföreställning, inget singelrace.

Jag tittade på melodifestivalen euro style med dom kompisar som sov över. Dessa människor visade sig ha en väldigt ambitiös inställning till spektaklet, vi skulle betygsätta varje bidrag i tre kategorier (Klädsel, sång och framträdande) och tippa topp tre när alla bidragen lyssnats igenom. Jag började med att sätta betyg 1-1-1 på dom tre första bidragen och fick då onda ögat av hon som hade utsett sig själv till lekledare. Så jag gick upp till betyget 1-1-2 på nästa. Jag gillade Georgien, tror jag det var, vars refräng lät som en klubbmix av någon gammal Björk-låt. Makedoniens låt gick i bruten takt, typ 7/8-dels, och jag sa ”Klappa takten till det här om ni kan!” varpå onda ögat kom flygande igen.

Tidigare under kvällen hade jag slagit vad med ett 10-årigt the Ark-fan (dotter till en jobbarkompis), om the Ark hamnade topp sju skulle hon få tjugo spänn av mig, annars skulle jag få tio spänn av henne (inkomstreglerat). 10-åringen tittade på mig som om jag var riktigt dum i huvudet, i hennes värld (och många andras vad det verkar) var det fullkomligt otänkbart att The Ark kunde sluta något annat än etta. Hennes storasyster uppmuntrade henne att öka insatsen (”Sätt tusen spänn Anna, det finns ju inte på kartan att the Ark skulle sluta utanför topp sju”) och jag antar att systrarna är mer än lovligt sura på mig en dag som denna.

En dag som denna innebär för övrigt att jag arbetar hemifrån och ska gå till hälsocentralen med sonen E klockan ett. Han har varit rasslig länge nu, och han gnäller inte i första taget så jag antar att det blir penicillin för pojken. Hur har du det?