Nu är jag förlovad. Det har jag aldrig varit förut. Jag är 37 år gammal och har uppenbarligen blivit en romantiker på gamla dar, för i yngre år tyckte jag att allt ”sånt där” bara var onödigt bjäfs. Kanske är jag mer en man av världen idag, kanske har jag lyft blicken från traktorn, det spelar egentligen ingen roll varför. Nu är vi här, där vi vill vara.
Själva ceremonin gick till på ett för mig typiskt sätt. Stora åthävor och fancy pancy är inget för mig, men jag blandar gärna in lyx i vardagen. Så där så det nästan inte syns, men känns. Att det blev en överraskning var det viktigaste, och hon blev överraskad. Och hon grät en skvätt, för även om hon är en jävligt tuff brud så är även hon romantisk under alla dom där tatueringarna. Jag känner henne ganska bra, jag vet vad hon gillar. Vi passar bra ihop. Lyxen i vardagen bestod av en ganska dyr flaska champagne som vi smällde korken på i det egna köket. Mitt i vardagen, precis hemkommen från jobb och bestyr. Pang sa det, och nu börjar nästa fas. Sen grillade vi, och blev lite packade, och lilla I betraktade det hela på lite avstånd.
Det är egentligen ingen skillnad, vi var inte mindre ihop innan ringarna kom in i bilden, men det är en symbol. En symbol vars värde jag tidigare inte förstod, men det där ögonblicket av total vi-känsla som uppstod i onsdags när hon öppnade asken måste bara vara en väldigt bra start. Man får ta alla chanser till en bra start tycker jag, det kan man behöva.
Dessa små sällsynta stunder av.. hmm.. magi? SOM jag har snackat skit om magi här inne, ni borde skjuta mig nu. Men du vet, när magin står i vägen för dina klara sinnen, för dig att ta del av det liv som finns, då är det fan inte bra. När magin däremot infinner sig som pricken över i:t, när den är resultatet av det arbete man lagt ner på relationen istället för en hopplös utopi som gäckar dig likt en fluga som inte låter sig dödas, ja då är jag all in with the magic.
Övriga erfarenheter från helgen som gick:
1: Att gräva en grop som är 80 centimeter i diameter och 60 centimeter djup är ganska jobbigt. Att göra det tre gånger är ännu jobbigare. Tack för alla presenter kära vänner (ni som var på festen) men nu får vi inte plats med fler träd eller buskar. Nånstans måste man kunna spela badminton också.
2: En hammock kan blåsa bort. En hammockjävel kan blåsa BORT! Även med en 15-kilos tyngd i soffan (nej, det var inte I som låg i hammocken när den blåste bort).
8 kommentarer:
Låter kanske fantasilöst och uttjatat att säga Grattis! - men jag menar det verkligen!
Magi i vardagen är aldrig överskattat. Men om man tror att vardagen ska vara magi då är det lite svårare.
Det kan aldrig sägas för många gånger. GRATTIS! Fint skrivet också, som vanligt.
instämmer i grattiskören. Grattis till er!
Nu blir jag bara avundsjuk. Nästan bara i alla fall. Grattis!
Instämmer i kören... =)
Ullis, Hellan, Becca, Lotta & Levande: TACK!
när vardagen är magisk det är då tiden får stå still och antagligen också då man bör förlova sig
gratulerar!
Stina: Tack!
Skicka en kommentar