Skugge-debatten

Skugge slutar blogga pga hat och hot från anonyma idioter och här inträder en kluvenhet hos mig. Å ena sidan är det alltid lika obehagligt att bevittna detta blinda hat, idealisten i mig vill protestera på gator och torg. Å andra sidan tänker pragmatikern i mig ”Vad hade hon väntat sig då?” Man ska väl förstås inte inta en pragmatisk attityd gentemot mäns (för det är väl till 100 % män vi pratar om?) kränkningar, det ska bara bort oavsett vem som står i skottlinjen. För det ska gudarna veta att Skugge inte är en av mina favoriter, men det här hatet förtjänar hon inte på något sätt.

Men varför fokuserar man så mycket på anonymiteten? Är det inte det generella hatet hos män som är problemet? Och om man tvingade folk att kliva ur anonymiteten, vad tänker sig Skugge & co att man ska göra med dom människorna då? Stämma Patrik Andersson i Säffle för förtal? Det kan väl iofs funka som prejudikat, dvs avskräckande exempel, men jag tror knappast det kommer att göra någon skillnad. Idealisten säger att rätt ska vara rätt, pragmatikern säger att det inte gör någon skillnad.

Dessa anonyma kräk går väl egentligen att jämföra med maskerade demonstranter vid Göteborgskravaller som kastar sten åt alla håll, utan att egentligen veta vad man protesterar mot. Sett ur detta ljus får anonymiteten en annan betydelse. En betydelse som faktiskt känns mest negativ för hataren själv. Så länge han håller sig anonym kan vi hata honom tillbaka, inte honom personligen förstås men det han symboliserar. Den blint hatande mannen. Idioten. Han som bara borde skjutas. Och så vidare. Skulle vi däremot dra masken av hataren så hittar vi troligen en tragisk figur som kanske väcker mer empati än hat hos de omaskerade, om vi fick chansen att lära känna stackaren och ta del av de bakomliggande orsakerna.

Kasta sten på snutar eller skit på Skugge är samma sak. Snuten går hem och fikar, försöker glömma allt hat. Det har nog Skugge också försökt göra, tills det inte gick längre. Snuten får leken tåla, han har betalt för det, men hur är det med Skugge? Tycker vi egentligen att hon borde leken tåla? Som journalist, ja. Hon har betalt för det. Som privat bloggare, hur blir det då? Jag är en privat bloggare och jag vill fanimej inte den leken tåla. Problemet för en Skugge är ju bara att det inte går att dra den skiljelinjen. Hon är en offentlig figur, oavsett vad hon gör. Hon kan inte bara gå hem klockan fem, sätta sig vid datorn i sovrummet och bli en helt vanlig privat bloggare. Inte så länge hon visar att det faktiskt är Linda Skugge som skriver bloggen, vilket hon ju vill, för annars är hon lika usel som dom hon föraktar. De anonyma.

Skugge har gjort ett val för ganska länge sen, ett val att stå i offentlighetens ljus. Ett ljus som har skänkt henne många fördelar, även som bloggare. Detta val har nu, flera år senare, fått konsekvenser som hon får lida för. Konsekvenser som inte riktigt gick att förutse när hon gjorde sitt val. Så kan det vara här i livet, saker och ting förändras. Och kanske ville hon både äta kakan och ha den kvar, både vara privat bloggare med öppen kommentarsfunktion och offentlig person med all den makt och det inflytande som vi vanliga bloggare aldrig kommer i närheten av. I såna fall var det dödsdömt från början, den kakan har du ätit Skugge vare sig du vill inse det eller inte.

Men detta ursäktar naturligtvis för fan inte alls det blinda hat som den här gången riktades mot Linda Skugge. Du borde självklart få skriva din blogg utan att bli hotad till livet, säger idealisten. Tyvärr verkar det vara en omöjlighet i fallet Skugge, säger pragmatikern.

Och här står vi med ett samhällsproblem som återigen har belysts men som ingen verkar vilja göra något åt. Det blinda hatet är ett tecken på att något är fel, något stort och allvarligt, men att offra yttrandefriheten.. är det verkligen rätt medicin? It's kinda the american way, isn't it?