Noel Gallagher (en av bröderna i Oasis alltså, om nu NÅGON mot förmodan skulle ha missat detta faktum) verkar vara en rätt smart kille. Rapp som fan i käften och rolig också. Jag såg honom intervjuas av Parkinson på teve i lördags, och han framstod ju som en riktigt happy go jolly-kille som tar det mesta i livet med en klackspark. Jovisst, farsan spöade mig ofta när jag var liten men skit i det, det var ju längesen. Jovisst, jag knarkade som fan där ett tag och det var skitroligt men sen slutade jag för ”I couldn’t be bothered anymore”.
Jag känner igen typen, jag har ett par polare som är så där till synes icke-reflekterande och otroligt målstyrt framåtsträvande. Det är dom som helt plötsligt har startat en firma i Ryssland och kan sluta snusa cold turkey style. Omänskliga typer. Och när man försöker skrapa på dom lite, få dom att erkänna att det kanske är förnekelse dom sysslar med när dom envist vägrar att titta bakåt så får man alltid samma blick tillbaka. En oförstående och, beroende på hur många gånger dom fått frågan, mer eller mindre trött blick som bara säger ”näe”. Rätt sköna typer faktiskt, och inte sällan väldigt framgångsrika.
Och det måste nog betraktas som ett bra framgångsrecept att aldrig titta bakåt i syfte att försöka analysera vilka konsekvenser ens barndom och tidigare liv har och kommer att få. Det finns iaf alldeles för många exempel på det för att man ska kunna ignorera tanken, ”tänk om jag slutade tänka så in i h-e, vilka enorma resurser som skulle frigöras!”
Den här typen av människor kan också få en att känna sig underlägsen och smått anal. När man konfronteras med dom börjar man gärna ställa sig själv frågor, om varför man går och analyserar så jävla mycket och varför man inte kan förstå vissa saker, vissa personer, osv. En sån här människa som bara gör saker och sen gör andra saker och går genom livet med en nyfikenhet som han, till skillnad från mig och många andra, faktiskt hela tiden stillar blir ju lätt en aning läskiga. För det han lyckas med, bara genom att vara den han är och utan att säga ett enda jävla ord, är att få dig att ångra allt du inte gjort. Varför startade inte jag ett band? Var det för att farsan aldrig slog mig?
Så jag antar att vi som är tvärtom, vi som analyserar, gör det för att vi är intresserade av det. Inte nödvändigtvis för att vi tror att det ska leda någon vart. Och det låter ju dessutom alldeles för enkelt för att vara sant när man lyssnar på en kille som Noel, så man kämpar envist på med sina analyser. För livet kan väl för fan inte vara enkelt, eller?
5 kommentarer:
Helt underbar. Är han gift?
"Varför gå till en psykolog för att höra honom säga saker du redan borde veta om dig själv?" Säg det.
Man tillhör grubblarnas skara men man har fan inte valt det. Är det därför jag älskar ogrubblarna? De som inte grubblar i onödan.
Ia: Han var väl frånskild om jag förstod saken rätt. Jag vet inte, jag tror att jag kanske har valt grubblarnas skara ändå. Att det fanns ett val en gång, att hänga med vissa polare, ha en viss image, osv. Och på den vägen har det fortsatt. Kanske ett val, kanske inte.
De där ickgrubblarna skrämmer mig. Dels är jag givetvis avundsjuk för att de får så förbannat mycket gjort, men dels är de ofta så obetänksamma och egoistiska i sina göranden. Jag väljer en grubblare som vän eller partner 100 gånger av 100.
Lotta: Jag håller helt med dig där, men det är lätt att bländas av deras track record. Det behövs såna människor här i världen, en lagom dos av dom, men som vän eller partner väljer jag också en reflekterande människa varje gång.
Noel är mannen! Förstår inte hur man kan ha en sån inställning till livet, allt verkar så lekande enkelt.
Skicka en kommentar