Det finns en politisk fråga som åker omkring där ute och som lyder ”Ska kvinnor kvoteras in i bolagsstyrelser?” Själv svarar jag ja på den frågan, helt enkelt för att jag inte tror att något radikalt kommer att hända om inte ett ”tvång” införs. Helt oakademiskt och utan några som helst högskolepoäng har jag kommit fram till detta, utifrån mina egna erfarenheter.
Jag har också frågat en del andra människor vad dom anser och fått olika svar. Birgitta Ohlson t ex, folkpartisten, hänvisar till ideologi. Det är helt enkelt emot hennes liberala grundtanke att kvotera in kvinnor. Katrine Kielos talar om positiv särbehandling kontra omvandlande särbehandling, vilket jag knappt förstår och inte lyckas förstå efter att ha läst hennes text heller men så mycket förstår jag att hon är mot kvotering. Andra menar att det får motsatt effekt, att dessa kvinnor som kvoteras in snarare kommer att betraktas som icke önskvärda och bli ännu mer utanför. Man sitter på rätt tåg men i fel vagn liksom. Och jag köper dessa argument, jag tror också att den risken finns, men jag ser lik förbannat ingen annan väg än kvotering.
Du undrar varför och naturligtvis kommer jag att förklara det för dig nu, eftersom det här är min blogg och ingen jävel säger åt mig att hålla käften. Så här tror jag.
Den som tror att kvinnor väljs bort pga att män tror att kvinnor mindre kompetenta tror fel. Så är det inte. Män (nu drar jag alla över en kam här) är väldigt medvetna om kvinnors kompetens, och betraktar just därför kvinnor som ett hot. Detta är ett klassiskt maktbeteende, vill jag mena, och att missbedöma fienden så grovt som jag ändå tycker att många feminister gör kan vara ödesdigert. Den som har vill inte dela med sig, det kallas protektionism och har ingenting med bedömning av kompetens att göra. Man skulle snarare kunna säga ju mer kompetent kvinna, desto större hot.
Man ska heller inte glömma bort att män inte bara väljer bort kvinnor, dom väljer bort andra män också. Du ska stå, gå, se ut och låta på ett visst sätt för att få tillträde till maktens boningar. Alla som inte ”är som dom”, som inte talar deras språk (ja det kan ju vara en mängd olika varianter vi pratar om här men varför inte räkna upp homosexuella, invandrare och.. ehh. Kvinnor?) är enklare att välja bort än dom som passar in i mallen. Och när jag säger ”dom” och ”deras” så menar jag män i maktpositioner.
Om vi nu fortsätter den grova generaliseringen så vill jag påstå att män, mer än något annat, är lagspelare. Man söker upp sitt lag (kan det vara heterosexuella män av svenskt ursprung vi talar om kanske?) och där känner man sig hemma. Alla andra göre sig icke besvär. Alla andra är motståndare till det egna laget.
Det här kanske låter som en deprimerande beskrivning av mannen som knappt tänkande varelse, vilket det också är, men jag lovar er kvinnor och män som läser detta, jag har stött på alldeles för många av dessa räddhågsna lagspelare för att kunna ignorera denna faktor i uträkningen som ska leda fram till varför vi fortfarande inte har uppnått jämlikhet.
Alla män är inte så här, nej hujedamej, men tillräckligt många på tillräckligt viktiga poster ÄR SÅ HÄR.
Dessa män har också en benägenhet att hyfsat blint lyda auktoriteter, och här dyker då kärnfrågan i kvoteringsdebatten upp: Om denna auktoritet skulle råka vara kvinna, lyder mannen lika villigt då? Om svaret är ja, vilket jag vill tro, så betyder det att en kvotering in i toppen istället för att försöka förändra strukturerna från botten och upp är en långt mer effektiv metod för att förändra ett skadligt beteende där ute i corporate Sweden. Och det skadliga beteendet jag pratar om är protektionismen.
MEN.. jag tror också att det finns en annan mekanism här som spökar, och den spökar inifrån feminismens egna korridorer. Om man lagstiftar om kvotering, vad händer med kampen då? Ungefär som att legalisera husockupationer (ingen jämförelse i övrigt mellan kvinnor och husockupanter), då kan ju ingen.. ockupera längre.. liksom. Och jag tror också att vissa ledande feminister ser på förslaget på det sättet, att det bara är ett trick från ”den andra sidan” ämnat att tysta de gälla skriken. ”Nu har ni fått era styrelseplatser, så nu får ni faktiskt vara nöjda”.
Och ja, det kommer ju inte att RÄCKA det här, tok nej, men va fan, om bävern har byggt igen ån helt och hållet så lär det ju inte hjälpa att gång på gång påpeka konsekvenserna av hans handlande. ”Det blir en fördämning förstår du, det blir stopp här”. Nej, man får spränga skiten. Man får tvinga bort bävern och hans jävla svartbygge. Då kommer vattnet fram igen, så som det var tänkt. Och om staten är dom enda som har dynamit, so be it. Då får det bli en lag. Och om det känns bättre så kan vi ju säga att vi kvoterar bort idioterna istället.
9 kommentarer:
nu kommer jag inte ihåg var jag läste det här men jag tror det var i nåt nummer av jusektidningen eftersom jag råkar vara medlem i nämnda fackförbund. det var nångång nu under våren iaf. det handlade iallafall om att norge ju numera har infört en kvoteringslag efter att ansvarig minister hade sagt att ni har så här många år på er att få in fler kvinnor i styrelserna. att visa att ni vill förändra. målet nåddes inte, alltså trädde lagen i kraft. jag tror ändå att det är rätt väg att gå, det har pratats och pratats och pratats men inget HÄNDER ju. de har haft alla chanser i världen att faktiskt släppa fram kvinnor men inte gjort det. fram för kvoteringen tycker jag.
Sodan: Ja, det är väl inte den snyggaste politiska lösning man har sett men som sagt, jag tror att det är nödvändigt.
Vi har redan kvotering av alla de slag redan. Den vanligaste är den geografiska. I riksdagen skulle istort sett alla vara från stockholm om det inte gjordes geografisk kvotering, där riksdagsledamöterna valdes via uppdelade valkretsar. Jag tycker faktiskt inte att det behöver vara konstigare än så med kvotering.
Det finns ungefär lika många kvinnor som män. Nu för tiden är det nog dessutom inte så många som fakiskt trot att män är smartare och mer lämpade till att styra än kvinnor. Och de som tror det är väl mest en gammeltestamentlig rest.
Trots det är fortfarande makten och pengarna väldigt ojämt fördelade över kön. Liksom ansvaret över familjen. Jag är för kvotering eftersom jag tror att det är bullshit att det inte finns tillräckligt bra kvinnor. Och jag är för delad föräldraförsäkring eftersom jag tror att det är bullshit att inte män kan vara lika bra föräldrar som kvinnor.
Vissa saker kräver tuffare lösningar. Sedan vårt parti börjad med "varannan damernas" har mycket hänt. Helt klart är att det nästan nu är fler kvinnor än män som är aktuella för toppositionerna.
Senare år har man även varit mycket mer medveten när det gäller medlemmar från andra länder - de uppmärksammas och får möjlighet att lyckas och misslyckas och på de tigen. Nu börjar det även komma fram fler invandrare inom poliitken. Jag äre övertygad om att kvotering funkar.
Dåligt är det bara om man tror att dem skeva könsfördelningen faktiskt beror på att ett kön är mer lämpat än något annat för en viss uppgift. (Annars beror det ju på diskriminering och då är det väl bra att göra något åt det?).
...jäklar vad slarvigt jag skrev...
Ullis: Det finns väl iofs en viss skillnad på riksdagen där våra folkvalda ska representera oss och bolagsstyrelser där demokrati inte har ett enda finger med i spelet, men ändå.. det finns redan kvotering där ute och varför detta har blivit en så känslig fråga förstår inte jag heller. Jag tycker många som diskuterar det här trasslar in sig i krångliga teorier, för mig är det rätt enkelt. Det har inte hänt tillräckligt mycket "den naturliga vägen" och då måste åtgärder vidtas.
Men det här med att åtgärder måste vidtas.. Det tycker ju inte alla, även om det inte alls är PK att säga det.
Många kan kanske inte alls argumentera för protektionismen, men så länge de är i majoritet, så kommer de aldrig att driva frågor om jämställdhet i styrelsen frivilligt. De är helt enkelt inte intresserade.
Kan man lagstifta om könskvotering i det privata näringslivet? Kommer den nuvarande regeringen att göra det? Skulle inte tro det.
Lotta: Exakt, det ligger inte i deras intresse att driva dessa frågor, så "nån annan" måste driva och vem är det? Det sitter en fet kloss i vägen. Om man kan lagstifta om könskvotering i det privata näringslivet? Ja, Norge har iaf gjort det, till liberalernas stora förskräckelse.
Jag håller med dig till 100%! Härligt att se sina egna tankar på pränt.
Y: Tack!
Skicka en kommentar