Snotty, check.

Jomen visst serru, jag var ju på Snotty i lördags. Var var du? Jag och David satt och snackade skit och drack öl i ganska många timmar, min gamle vapendragare L var med ett tag också, och med risk för att låta inställsam som en Anders Björk på statsbesök så var det lika trevligt som vanligt. Ibland pratade vi om dig, och ibland om dig, du där borta ja. Det ska ni ju veta, att bloggsfären också i viss mån är en community och i en sådan pratar man om varandra. Men mest pratade vi nog om oss själva, och dunkade rygg, för vi är ju rätt bra båda två. Och när om inte efter sju öl ska man få tycka att man är rätt bra? Det får ju vara nån hejd på självkritiken.

Snotty var precis lika trevligt och intimt som en gång dess föregångare, Pet Sounds bar. Jag upplevde ingen större skillnad på inredningen men David berättade vänligt och insatt om de försiktiga förändringar som vidtagits. Och det är ju skönt, tycker jag min hill billy, att dom inte gjort om stället till en lounge area a la Clarion. Å andra sidan, den som skulle försöka sig på något sånt på Skånegatan måste ju vara både blind och döv kan man tycka, men det är faktiskt inte så långt bort till Clarion därifrån.

Åt det hållet men inte till själva hotellet gick jag strax före ett för att skaffa mig lite sömn. S och lilla I snusade sedan länge när jag, något vinglig, klev in genom dörren till S brorsas lägenhet. En kvart senare dök hennes brorsa upp, vi kan kalla honom K. Han var ungefär lika vinglig som jag och dessutom ganska irriterad. K är en synnerligen intelligent och tänkande ung man som, törs jag påstå, hatar inskränkthet och lågt i tak. Det gör vi väl säkert lite till mans men han tar det personligt. Kanske är det ungdomlig entusiasm (han är tretti..) kombinerat med fylla som gör att passionen lyser i hans ögon, men jag gillar verkligen hans sätt att med näbbar och klor försvara rätten att diskutera öppet utan att få klä skott för åsikter som, om man penetrerar dom en smula, snarare representerar ett kollektivt och socialt betingat tänk än en personlig åsikt baserad på reflektion och eftertanke.

Låter krångligt kanske men den här gången hade hela dispyten tydligen börjat med att en tjej sagt ”Men usch.. hur kan du ta jägarexamen?!” och sen pratat typ om djurens rätt i samhället. Och man kan väl lugnt påstå att K inte upplevde diskussionsklimatet som öppet och med högt tak, han blev ju snarare utpekad som mördare i sammanhanget.

Vi stod i hallen och pratade så pass länge att sommaren började ljusna utanför fönstret. När jag till slut gick och la mig minns jag att jag tyckte diskussionen hade varit den bästa jag varit med om på mycket länge och att jag dagen efter skulle försöka ta upp tråden med K.

Dagen efter kom, som den alltid gör, och efter en ganska lång tids konvalescens harklade jag mig och sa till K att det var minsann en fin diskussion vi haft där på natten. Han höll med, och sen blev det tyst. För varken han eller jag kunde minnas vad i h-e vi hade pratat om. Det kan man tycka är synd, fast å andra sidan finns en möjlighet att den inte skulle framstå som fullt så briljant i nyktert tillstånd. Kanske är det därför vi glömmer saker vi gör och säger på fyllan, för att dom helt enkelt inte överlever det nyktra ljuset.

Men för att knyta ihop påsen runt det här med alkohol och fotboll, för fastän jag inte ens såg matchen i lördags så har jag ändå hängt med på eftersnacket, så kan man kanske säga så här: Det är spritens fel att ni springer ut på planen och försöker slå ner domaren, och det är spritens fel att ni missar. Så det kanske jämnar ut sig i slutändan, det här med alkoholens konsekvenser.