Hon kanske försökte säga något viktigt

Ja så har det då till slut hänt. Jag har varit äldst på en fest med 153 gäster.

Med en grogg i handen tittade jag på min flickväns brorsas flickvän. Hon som är lite snobbig och välansad och går på Solidaritet och såna ställen men som jag ändå tycker mig ha hittat en mänsklig kärna hos. Jag tittade på henne och sa ”Jag är äldst här va?” varpå hon, på sitt omisskännliga Östermalmsbesserwissersätt, till synes dämpad men egentligen otroligt fullkomlig i sin maktdemonstration, sa ”Mmm..”. Det var inte speciellt jobbigt för mig, mer som ett konstaterande. Nu har man kommit till en punkt där det utan problem går att samla ihop 152 gäster som är yngre än jag men som ändå inte är speciellt unga. Fast hon verkade tro att det var jobbigt för mig, för hon började smöra.

Under dessa år som hon har varit min flickväns brorsas flickvän har hon knappt lagt märke till mig. Hon har alltid varit artig, det är hon väldigt bra på, men på det där kyliga och avståndstagande sättet. Jag har alltid trott att jag i hennes ögon är en visserligen rätt trevlig men ändå hopplöst oinsatt bondlurk som lägger alldeles för lite tid och pengar på mitt utseende. Att denna min brist på grooming, återigen i hennes ögon, skulle tyda på att jag tillhör en ras som håller på att dö ut. Den fula rasen.

Men nu stod hon där och sa att jag passade bra i lite halvlångt hår, att det var mycket bättre än snagget, att jag var snygg-Matte nu. Det kändes ganska obehagligt så jag gick därifrån. Fast det kanske var dumt gjort av mig, hon kanske försökte säga något viktigt. Typ att jag är okej eller att jag är bra för S. Nåt sånt.

Kort därefter dök min flickväns bästa kompis upp ungefär tre centimeter framför mitt ansikte. Hon upplyste mig om att hon var full och att hon ville gå ut i skogen och kissa, och att jag skulle följa med. Jag sa nej, sånt fick hon klara av själv. Varje gång jag dansade med min flickvän, eller varje gång vi kramades, så dök hon den där bästisen upp och särade på oss. ”Nej nej, inget hångel här inte!” skrek hon i våra öron.

Hon ska gifta sig i sommar, jag vet inte om det har något med hennes märkliga beteende att göra. Jag höll mig iaf borta från henne också, hon kändes ganska obehaglig. Fast det kanske var dumt gjort av mig, hon kanske försökte säga något viktigt. Typ att jag är okej eller att jag är bra för S. Nåt sånt.

Man önskar ju ibland att folk kunde säga rakt ut det dom vill säga och inte hålla på och krusidulla så där. Det skulle förhindra en massa missförstånd, right? Att det ska vara så jävla svårt ändå.