Igår kväll for fan i mig och jag bestämde mig för att springa 15-kilometersslingan efter jobbet. Den slingan har nog inte blivit använd på ganska lång tid, märkte jag efter ett tag, för det var jävligt snårigt att ta sig fram. Men jag kände mig stark och smidig där jag studsade fram mellan stenar och hala rötter, inga problem so far. Efter ca 8 km kom jag fram till en myr, och ni som har lite erfarenhet av skog och mark innanför pallet vet att det är jävligt jobbigt att springa över en våt myr. Men den som ger sig är en feg idiot, så jag fortsatte. Riktigt härligt skitig blev jag också. När jag någon kilometer senare konstaterade att jag hade sprungit vilse så började dock humöret att svikta. Jag begynte svära på min ära, ganska högt också. I skogen kan ingen höra dig gråta, dessutom hoppades jag att ryandet skulle skrämma bort eventuella björnar i närheten. Jag får alltid björnfrossa i skogen, minns historier om hur bärplockare hamnat mellan honan och hennes ungar. Sen är det ju klippt. Då ligger man där halvt uppäten och med rivsår från analöppningen, upp över ryggen och ner till nästippen. Nästintill kluven på mitten. Men det kom inga björnar, och jag lyckades ta mig hem efter att ha backtrackat till en väg där jag på vinst och förlust valde vänster. Så jag vet inte hur långt jag sprang egentligen, kanske 18 km. Jag somnade iaf som en klubbad säl igår kväll, så om du tillhör dom som har svårt att somna på kvällarna kan jag verkligen rekommendera att springa långa sträckor, gärna över myrar. Det funkar.
Idag har vi varit på ultraljud och tittat på undret i magen. Det är en grej jag gör ganska ofta nu för tiden, ungefär lika ofta som jag hyr filmer. Det blev en dispyt där, inget allvarligt, men barnmorskan fick uppmaningen av oss att leta efter könet. Ja, jag vet inte varför vi ville veta det egentligen, eller jo det vet jag men det är en lång historia. To cut it short, enligt en metod som praktiserats av serbiska spådamer sen urminnes tider och som den minnesgoda läsaren säkert känner igen (jag har skrivit om den förut) så råder det inga som helst tvivel om att the Thing är av kvinnlig natur. Barnmorskan som gjorde utraljudet satte däremot en ganska saftig peng på pung och penis, och där står vi nu mellan två hötappar. Ingen vet, total förvirring råder. Så vi släpper det. Det verkar friskt, så långt man kan se på en ultraljudsundersökning, och för detta är vi tacksamma som små grodor som slipper bli mosade av gräsklipparen.
Så ringa in den 25.e januari 2008 i era kalendrar. Detta är preliminärt leveransdatum för the Thing.
Jag vill slutligen bara tipsa er om en sällskapslek som ni kan prova där hemma om ni har tråkigt, om det regnar, om uppkopplingen strular, eller så. Jag har hittat på den alldeles själv och så här går den till. Tänk på något du inte gillar, sen säger du det högt i bestämd form plural. Vi tar ett exempel då, jag säger ”Kattägarna”, och då ska du direkt sjunga ”Dom jävlarna ska skjuuuuuuuuutaaaaas”. Sen säger du nåt, t ex ”Barnvagnarna”, och då ska jag sjunga samma refräng. Sen håller man på så där tills en av er ballar ur, och försök hålla takten för det är det som är grejen. Man måste vara snabb i skallen förstår ni. Tänk också på att det är olika frasering i första och andra raden, samt att pausen mellan första och andra är kortare än pausen före första raden. Riktiga nördar kan med fördel ställa en metronom på bordet under leken, men ta då för allt i världen reda på exakt rätt bpm.
9 kommentarer:
Hermafrodit mån tro?
Sedan är det ju så att springer man fort har man inget att frukta av björnar, bara rejäla klantarslen blir björnbitna. Du borde med andra ord vara safe.
David: Lustigt att du skulle ta upp hermafrodit. Jag har precis läst ut "Middlesex" av Jeffrey Eugenides som handlar om just en sådan. Tanken slog mig allt, men jag slog bort den snabbt.
Och det spelar ingen roll hur safe du påstår att jag är, min björnfrossa kräver nog professionell handledning för att botas. Jag har ju mina kontakter, som du vet.
jag h�ller mig helst till v�l utm�rkta skogsomr�den. �kte vilse med skidor som liten, det har satt sina sp�r:-) ska bli sp�nnande att se vad det blir. inte l�ika sp�nnande som f�r er, men �nd�.
fan, jag missade radion, har haft lite datorvila. hoppas det gick bra.
Alltså, jag tror ju stenhårt på kbt och det gör ju dina "kontakter" också har jag förstått. Det är exponering som gäller. En natt i skogen insmord i honung skulle göra susen!
Jdawg: Äh.. inte var det så mycket att yvas över heller, du missade egentligen inte så mycket. Jag unnar dig din datorvila, jag kan nog också behöva en sån.. när jag tänker efter.
David: Jojo, exponering lär ska vara bra men vad händer om jag faktiskt blir attackerad av en björn då? Antingen lemlästad för livet eller död, det kan inte vara bra kbt-behandling.
Om du mot alla odds skulle bli attackerad av en björn och inte klarar av att springa ifrån den är det bästa du kan göra att lägga dig ner i fosterställning. Då finns det en chans att den tar dig för en björnunge och adopterar dig istället för att lemlästa dig.
/David Crockett
David: Enda nackdelen som jag egentligen ser med att leva resten av mitt liv med björnar i skogen är att jag då måste säga farväl för evigt till min familj.
så det väntas tillskott i familjen, grattis! vad det anbelangar löprundor så är jag imponerad av alla som orkar springa mer än 2 km.
Vargakvinnan: Jotack, här vilas det inte på lagrarna. Vad gäller löpning så är jag, tack vare min slanka kroppsbyggnad, predestinerad att vingla fram i löparspår. Allt som har att göra med styrka är däremot inte alls min grej.
Skicka en kommentar