Ja den måste förstås ändå redovisas, min tid på Midnattsloppet. 52.16 är sannerligen inget att skriva hem om, det är bara att erkänna. Jag hade hoppats på att gå under 50 minuter åtminstone men till mitt försvar, för varje misslyckad idrottsutövare har ju ett gott försvarstal vid målgång, måste jag säga att trängseln dom första kilometrarna omöjliggjorde en jämn och fin snittfart. Men det är bara att inse, min träningsdos var för låg för att nå målet. Dock vittnar det faktum att jag avancerade nästan 900 placeringar från 5 km in till mål om en stark andra hälft, och det är jag iaf nöjd med. Jag är också nöjd med att ”Breaking the law” med Judas Priest spelades uppe vid Mosebacke precis när jag sprang förbi. Med tanke på min korta coverbandskarriär tidigare i år kändes det som dom spelade den just för mig och jag fick ytterligare lite nya krafter.
Själva inramningen var magnifik. Otroligt med folk nästan hela vägen som hejade på, inklusive S och alla mina barn som lyckades göra en smart förflyttning och på så sätt se mig både på Götgatan och Östgötagatan. Mördarbacken upp till Sofia kyrka var inte så mördande som alla påstod kan jag också rapportera, det var efter den jag drog upp tempot.
Ur ett mer personligt perspektiv kändes det lite märkligt att springa förbi gamla stamhaket el Mundo på Erstagatan. Jag hann flukta in lite snabbt genom fönstren, som jag alltid gör när jag passerar, och någonstans där inne satt kusin C och säkert fler bekanta med tjeckiskt öl i sina magar. Det var längesen jag var dit, blev nästan lite sugen att stanna för en snabb Zlatopramen.
Jag vet att du jobbade David, men jag kan trösta dig med att det inte blev någon bärs efter loppet. När jag var duschad och klar hade klockan passerat midnatt och min kropp passerat bäst-före-datum. Du missade alltså ingenting den kvällen (jag vet att du oroar dig för allt du missar, hehe).
Dagen idag är inte gammal men jag har redan klättrat på en vinglig stege och spatserat omkring på taket där hemma. Utan frukost i magen och fortfarande med en god del sömn i ögonen stod jag alltså på mitt eget tak klockan 07.25 och försökte förstå vad plåtslagaren sa. Fan vad morgonpigga dom är hantverkarna. ”Skicka en offert” lyckades jag till slut få ur mig, då började han prata om att jag borde gräva upp grunden men jag var fortfarande sugen på en Zlatopramen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar