Föräldrapenning here I come

Idag är min sista arbetsdag innan föräldraledigheten på drygt fem månader. En sån dag, har det visat sig, kan jag bli ganska disträ. Det började imorse när jag satte mig i bilen med oborstade tänder, och inte kan karln åka till jobbet med oborstade tänder, fy faan vad ofräääscht, tänker du. Nejdå, jag stängde av motorn och sprang in till tandborsten jag. I may be ugly but I’m not dirty.

Och just där börjar en fundering kring vanor. Att duscha och borsta tänderna innan man åker till jobbet t ex, är ju något som jag inte kommer behöva göra på ett tag. Och det här har suttit i länge ska ni veta, för jag har varit yrkesarbetande sen.. sen.. många av er knappt var födda. Vi snackar tidigt 90-tal alltså. Vad kommer att hända med mig när mina otroligt invanda beteendemönster bryts?

Det spekuleras på jobbet också. Somliga tror att det vansinne som man påstår hela tiden har lurat i min bakskalle kommer att visa sin fula nuna och aldrig mer krypa tillbaka till sin håla. Och jag då, kan ju inte annat än hålla med om att risken finns. För är man en sån som går och bär på dolt vansinne så är man ju förmodligen inte förmögen att själv bedöma dessa risker. Andra, dom allra flesta, tror att jag egentligen slutar för gott nu. Att jag kommer att hitta på nåt annat när jag går där hemma och får sååå mycket tid över till att titta i naveln (vilket ju jag vet att jag inte kommer att få, för jag känner min dotter jag).

Jag skiter egentligen i vilka som får rätt, för det ligger i själva sakens natur en sån här dag att bara släppa taget om saker och låta tillvaron komma som den är. Och jag har släppt mycket idag, det ska ni veta. Och maken till frihetskänsla var det längesen jag kände susa genom kroppen. Det är faktiskt en historisk dag i min lilla värld, så pass historisk att jag tänker fira den med en sexa whisky ikväll.

Vad som kommer att hända med bloggen är också föremål för en del spekulationer, om jag nu får uttrycka mig så utan att verka för stor på mig (Jante lever, om något så har bloggvärlden bevisat detta för mig). Det finns en del som menar att nu blir det pappablogg för hela slanten, och kanske det. Men det skulle iofs kännas rätt osannolikt att jag slutar reta upp mig på politiker, media och annat bara för att jag är hemma med lilla I. Men okej, den som räds ingående beskrivningar av konsistens på bajs och lyckan man känner när barnet lär sig säga ”pfftrrrhhmmppff” kanske ska undvika den här bloggen kommande halvår. There could be pictures too you know, of poo and stuff.

Till sist, David, jag satt i telefonmöte och kunde tyvärr inte svara när du ringde. Om det gällde birko i helgen så är jag upptagen, ska på vildmarksläger med herrmiddagsklubben. Om det gällde nån som vill ge ut min blogg som bok så att jag kan tjäna lite stålars så måste du höra av dig igen. Snälla gör det, jag ska gå på föräldrapenning nu vet du och det blir inte fett. Åt helvete med alla ideal, det är ju pengarna som pratar ändå.

Trevlig helg!