En polare frågade mig nyss om jag gillar Kristina från Duvemåla. Varför frågar man en sån grej? Så jag frågade.
Jag: - Varför frågar du en sån grej?
Han: - Jo för att jag och tjejen hamnade i en diskussion igår. Hon sa att du gillar Kristina från Duvemåla men jag sa att det inte finns en chans i h-e.
Jag: - Började ni bråka då?
Han: - Näe.. jo.. kanske lite. Det blev en prestigegrej.
Jag: - Prestige är viktigt, men hur har hon fått för sig att jag gillar Kristina från Duvemåla?
Han: - Du har tydligen sjungit den där låten nån gång när hon var med, den där guldet blev till sand, och sen sagt att du verkligen gillar den, påstår hon.
Jag: - Men jag sjunger ju jämt, på allt möjligt. Ibland sjunger jag Storfiskarvalsen men det betyder inte att jag gillar den.
Han: - Jag vet, men kan du inte förklara det för henne?
Jag: - Aldrig i livet, det där får ni reda ut själva.
Han: - Men jag kan säga det då, att hon har fel?
Jag: - Ja, i just den här frågan har hon helt fel. Annars har hon förmodligen oftast rätt.
Han: - Vad menar du?
Jag: - Att hon oftare har rätt än du.
Han: - Hur kan du veta det?
Jag: - Vet inte, det bara känns så. Du har inte så bra koll.
Han: - Va?!
Jag: - Men det visste du väl ändå?
Han: - Nej, det visste jag verkligen inte!
Jag: - Nähä. Men nu vet du.
Han: - Jävla galning.
Jag: - Jävla miffo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar