Ja, jag bytte mall på bloggen och passade på att lägga ut en bild. Vet inte varför, det kändes bara rätt att ta ett halvt kliv ur anonymiteten.
Ser ni den fina symboliken? Va? Hur halva jag är i mörker och halva i ljus. Vilken finess.
That's deep man.
11 kommentarer:
Det är bra att du äntligen vågar ta steget ut ur anonymiteten. Den har aldrig passat dig - även om jag är nästan säker på att du är av en annan åsikt.
Stor och bra bild, en sån vill jag också ha. Det skulle tilltala mitt ego.
Hoppas du får tid för en öl eller två
när du kommer upp nästa helg!
David: Vågar och vågar, det har aldrig handlat om att jag inte står för det jag skriver utan snarare om att skydda familj och närstående. Gävle är en liten stad, full av vänner och en del fiender. Det påverkar också till viss del innehållet, jag har t ex inte kollat med min flickvän om det är okej att skriva saker som att hon har urinvägsinfektion eller att vi hade sex igår, men nu kanske jag borde göra det?
Vi är ett gäng som ska springa från jobbet, och säkert blir det nån öl någonstans efter loppet. Dock kan jag inte vara helt säker på att det blir exakt där jag vill vara. Jag hör av mig.
PS. Vem har tagit bort sin kommentar? Man blir ju nyfiken som fan!
Det var jag som tog bort min kommentar, pga stavfel.
Och det där med "vågar" var bara en liten medveten provokation hehe.
David: I know you, jag känner igen dina små provokationer. Takes one to know one.
Mysteriet löst alltså, jag tänkte att det var någon annan trogen läsare som skrivit något i stil med "Åh fy fan va ful du e!" och sen ångrat sig.
Fint. Och trevligt med en bild. Nu när man vet hur du ser ut och om man råkar springa på dig i huvudstaden så kan man ju komma fram och säga hej.
Tee: Jag mer eller mindre kräver att du kommer fram och hejar om du känner igen mig.
Precis, vem fan tar bort kommentarer! Olustigt.
Men du såg ut som en långhårig indian alldeles nyss och nu är du i det närmaste flintskallig... *förvirrad*
Aha, vi vet vem som tar bort kommentarer. Det är ändå bättre än att blogginnehavaren tar bort kommentaren, då förstår man att det är något verkligt fult! :(
Blir så jobbigt om man ska kolla hela tiden; jag har ju den fördelen att det är jag som har urinvägsinfektionen... Men jag menar, springa och fråga sin oäkta hälft varje gång man ska skriva något. Därför jag föredrar att vara lite småanonym.
Usch, svåra gränsdragningar. Vad är tillåtet, vad inte?
Ia: För ungefär två år sedan rakade jag av mig allt hår på en efterfest, innan dess hade jag ungefär samma frilla som Di Leva (lite längre bara). Den rakade frillan har jag hållt fast vid sen dess, med stigande ålder har fåfängan fått ge vika för funktionalitet.
Precis vad jag menar, det fanns färre gränser när jag var anonym. Nu kan läsaren som känner igen mig koppla ihop bilden av mig med min sambo, mina barn och andra människor jag skriver om. Men jag valde ändå att kliva fram, för det har gnagt i mig på nåt märkligt sätt.
Okej. Deal!
Skicka en kommentar