Tjänster och gentjänster

En möjlig definition av ordet ”självständighet” skulle kunna vara ”att i så stor utsträckning som möjligt vara oberoende av andra människors tjänster”. Ni kanske kan hålla med om den definitionen utan att knussla? Gör det, annars faller hela texten.

En slutsats jag då kan dra är följande: Om du verkligen vill vara självständig, köp aldrig ett hus. Såvida du inte fixar allt själv, allt från byte av läckande tak till målning, tapetsering, trädgårdsodling, betonggjutning och dragning av el- och vattenledningar. Ingen klarar av allt detta själv, allra minst jag. Så vi kan härmed fastställa att jag inte är självständig för fem öre, detta (möjligen utopiska) tillstånd har jag fått offra för att förverkliga drömmen om ett eget hus. Och jag klagar inte, det är bara ett kort konstaterande. Pengarna gör att jag klarar mig ändå.

Nej, om du siktar på total självständighet så får du en tuff utmaning i dagens samhälle. För det är ju så, let’s face it, att vi alla är himskans beroende av andra människors tjänster på ett eller annat sätt. Den moderna människan kan ju knappt laga mat själv, än mindre sy sina kläder från ull som plockats från dom egna fåren och sedan kardats. Sen ska man ju ha bredband, mobiltelefon, kabel-tv och helst en I-pod också, dvs produkter som andra människor tillverkar och du köper.

Vi måste också ta oss till våra jobb, antingen kollektivt eller en och en i våra bilar. Om du har tur kan du cykla, och kanske att någon där ute mäktar med att konstruera sin egen cykel om man verkligen lägger manken till men det är ju oerhört mycket enklare att köpa en färdig. Väldigt få människor har det så lyxigt att dom kan gå till och från jobbet. Ni som kan det är bara att gratulera, ni är fjorton procent mer självständiga än oss andra.

Paradoxalt nog nämns många av dom produktgrupper jag nu har rabblat upp som hjälpmedel för att bli självständig, och inte tvärtom, dvs en slav under dessa, för en rimlig penning erbjudna, tjänster och produkter. Du skaffar bil för att bli självständig och öka din handlingsfrihet och rörlighet. Du skaffar mobiltelefon för att bli självständig av förmodligen samma anledning. Du skaffar dator och bredbandsuppkoppling för att bli självständig och kunna uttrycka dig så som du vill, söka den information du vill, när du vill. Fint, när det funkar alltså.

För du vet ju själv hur det är, varje gång någon av dessa tjänster eller produkter slutar fungera så rasar ju din värld ihop. Bilen startar inte, tåget är inställt, mobilen har ingen täckning och uppkopplingen har kraschat. DAGISET HAR PLANERINGSDAG! Och vad händer då? Du blir rätt stressad va? Du kanske önskar att det fanns någon där, på armlängds avstånd, som kunde hjälpa dig då?

Men det finns det inte, för det vi i möjligaste mån har gjort oss oberoende av, tycks det mig, är släkt och vänner. Det vi däremot har blivit väldigt mycket mer beroende av, jämfört med t ex 1800-tals bonden, är tjänster och produkter som tillhandahålls av företag. Så istället för hjälpen på armlängds avstånd hänvisas du till kundsupporten med 43 minuters väntetid.

Är det här verkligen en utveckling som vi tycker är bra? Att göra sig av med släkt och vänner på det här sättet?

Vi lever i en tid då individen hyllas. En tid då både staten och kapitalet anpassar sina tjänster så att vi ska kunna klara oss själva, som dom självständiga individer vi är. Och missförstå mig inte nu, I’m not turning amish on ya, jag vill inte sjunga kärnfamiljens lovsång, men finns det inte en baksida av den här individualismen som vi kanske inte tänkte på när vi klev in tjänstesamhället? Alltså det här med att vi gör oss oberoende av dom som egentligen borde betyda mest för oss och beroende av profithungriga företag istället?

Ju mer jag tänker på det, desto mer bakvänt känns det. Ibland drömmer jag om hur det skulle vara att leva som bonde för länge sen. Du vet, köttet går på fyra ben utanför kåken, potatisen växer i jorden och mjölken kommer ur spenar tjugo meter från köket. Det är då jag verkligen nästan blir amish och måste ruska på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. Det där går ju inte, those days are long gone. Och det är ju roligt det här nya, fina tjänstesamhället, eller hur? Vi har skoj va?

Men faktum kvarstår lik förbannat, att jag aldrig känner mig så lite självständig som när displayen i bilen säger ”Fel på motorstyrningssystem, kontakta verkstad” eller den lilla symbolen i nedre högra hörnet på min datorskärm säger ”Limited or no connection”. Där och då vill jag bli bonde på 1800-talet och klara av allting själv.

Note to self: Kom ihåg att ringa plåtslagaren på måndag.