Hallå hej music lovers. Ni som inte såg vår spelning på Heartbreak Hotel igår kväll missade helt klart ett jäkla ös. Vi var bra, bättre än jag trodde. Jag njöt ordentligt av att stå på scenen och allt satt som det skulle. Våra konkurrenter utsåg genast oss till favoriter efter soundcheck. En del av dom tyckte t o m att det var orättvist att tvingas tävla mot "proffs", vilket ju är rätt roligt att höra för en 37-årig närapå debutant. Det var nog faktiskt första gången jag spelade gitarr på scen iaf. Mest nöjd är jag nog ändå med mitt mellansnack. För det är ju så att man måste passa på när man har en mikrofon i käften. Det gick något ungefär så här:
Jag: "HALLÅ GÄVLE!"
Publiken: "BRÖÖÖÖL!"
Jag: "Mår ni bra?" (klassiker)
Publiken: "BRÖÖÖÖL!"
Jag: "Ja herregud.. jag vet hur ni har det, jag bor ju här. Det är långtradare i motvind å snöstormar å porrskadade klippoteksägare överallt.. men ikväll är det FEST.. ELLER HUR?!"
Publiken: "?"
Trots att nåt brölgäng från Sandviken snodde första platsen framför nosen på oss (vi hade samma slutpoäng men dom hade typ 100 pers från sitt företag där som röjde loss, vi hade NOLL.. jag säger NOLL personer från vårt företag. Tack, verkligen tack kära arbetskamrater, på måndag ska ni få veta att ni lever jävla muppar, jävla soffknullare, jävla.. äh) så hade jag skitroligt. Jag kände verkligen den där härliga kicken, det är som en drog att stå på scen och få all uppmärksamhet. Allt som krävs är en meter, kanske t o m bara en halvmeter, för högre än så är inte scenen. Men det räcker, för där uppe är jag osårbar.
9 kommentarer:
37-årig närapå debutant.. Känner igen det där, står själv i begrepp att starta band. Frågan är: ska man köra covers, eller eget, och i ärlighetens namn mediokert, material?
Guldfisken: Svår fråga.. ett uppenbart men intetsägande svar är ju "det beror på vad du vill med ditt musicerande". Det är nog klart enklare att komma igång och få något att låta hyfsat om man kör covers, men i långa loppet kan ju ambitionen ändå vara att utveckla eget material. Det är ju helt väsensskilt att köra eget, covers är ju egentligen bara underhållning (för dig själv och publiken). Så ja, ett tips från mig är väl att börja med covers för att komma igång, och sen gå över mer på eget. Lycka till!
och det där med att känna sig osårbar måste vara en skön känsla. ha en fortsatt bra helg!
Askul. Dialogen med publiken = bäst. Nästan som en Ernie-strip.
Jag kommer in lite sent i din "litteratur" och har inte hajat vad giget igår handlade om... Var det en tävling, eller? Kvinnokläder... ?
/CH
Fan, det där hade man ju velat se. Ni får helt enkelt se till att fixa en spelning i huvudstaden. Kul att det blev en framgång!
Vargakvinnan: Jo, en av dom skönaste helt klart. Fast det går ju snabbt över när man kliver ner.
Smilla: Jag är som sagt nöjd med mellansnacket. Det är inte lätt att få in "porrskadade klippoteksägare" så att det känns otvunget men jag tror jag lyckades.
CH: Korpserie för musiker, typ. Det kallas arbetarrock.
David: Haha! Ja det skulle väl möjligen vara Big Ben som tog emot oss då. Men roligt som fan är det.
Beundrar ditt mellansnack.
(Anger therapy?)
Ia: Tack! Det är gratis terapi för mig det där.
Skicka en kommentar