Ja hej. Helgen har varit lugn på ett väldigt familjigt Svensson-sätt. I fredags köpte vi hem mat och vräkte i oss skiten, alla somnade i soffan före tio. I lördags for vi till ett temple of consumtion, köpte lite kapitalvaror (ny mikro och kaffebryggare, dvd-spelaren vi ville ha var slut) och skämtade lite för länge om att nu blir vi lyckliga på allvar. Hälsade på syster och fikade, svågern såg Inez för första gången vilket känns som en smärre skandal eftersom hon är över sju veckor gammal nu. Han håller verkligen på att förlora förståndet den mannen, kliver omkring i underställ och yrar om att ta ner väggar. Åkte hem och lagade viltgryta och drack lite rött, delade på en flaska så där som man gör, och hittade nån sliskig persikolikör till kaffet som S har köpt i nåt land hon varit i, kanske Rumänien. Efter det såg jag Herman på teve, i ”stolpe ut” på tv4.. vare plus? Jag sa ”Där är Herman” och sonen A sa ”Vem är det?” och jag sa ”Han läser min blogg ibland” och A sa ”Varför det?” och jag sa ”Tja.. han tycker väl att den är bra” och A sa ”Det säger du om alla, vad skriver du i den där bloggen egentligen?” och jag sa ”Det där förstår du när du blir äldre”. Med tanke på mina söners datormognad, som är hög, skulle dom hitta min blogg på tre sekunder om dom la manken till, men jag vet inte, jag tror inte att jag vill att dom ska läsa. Inte än. Knepig fråga, jag lämnar den. Söndag i familjeriket betyder uppe klockan 06.15 för att mata lillan, försöka somna om men istället inse att den tiden på dygnet är väldigt fridfull och börja läsa bok istället. Långfrukost vid tio, sen skjutsade jag sönerna till storvik (tre mil) för innebandymatch. Dom vann. Dom har vunnit fyra raka nu och vi tycker det är skönt att det nya spelsystemet äntligen börjar fungera. Hem igen vid halv-tre och fikade med kompisar på besök från Uppsala. Slumrade framför hockeyn på teve, bytte en och annan blöja, lagade mat och klappade kinderna på alla barnen innan jag slängde in guran i bilen och åkte iväg till repet. Det börjar låta.. rätt okej nu, och alla i bandet inser att vi ligger rätt nära vårt max så denna veckas rep ställs in så att vi inte ska ”repa sönder oss”. Höhö, det var jag som sa det. ”Bättre att komma spelsugen än att repa sönder sig”, så löd hela meningen. Återstår att fixa scenkläder, jag lutar åt Spinal Tap-hållet (gurka i ena byxbenet och läder) men jag har mött låg för att inte säga ingen förståelse i bandet för mina idéer. Ja det bör väl sägas, om du bor i Gävle-trakten är du välkommen till Heartbreak Hotel fredag den 23:e februari. Där och då spelar vi.
Och så var det måndag igen.
2 kommentarer:
du får mig att vilja leva svenssonlivet. jag har en inbyggd attackrädsla för det men du fick mig just att bli alldeles varm och full av förtröstan. det behöver inte leda till skilsmässa och bråk om svärmödrar, tidsoptism om bostadsort. det verkar kunna vara bra också. tusen tack.
Christina: Det finns mycket mycket glädje och kärlek i Svenssonlivet, när och om man får det att funka. Det ska du veta. Om jag lyckades förmedla det i denna text, utan att vara sliskig, så känns det fint. Tack!
Skicka en kommentar