Smart kapitalism

Häromdagen läste jag om ett företag som bara anställer människor med diagnosen Aspergers syndrom, eller andra diagnoser som ger en ojämnt balanserad begåvningskurva, som det så fint heter. Tyvärr minns jag inte var jag läste det, men jag tänkte minsann att här lurar ett gäng mycket smarta människor.

Tidigare, innan nån kom på att Aspergerfolket faktiskt kan vara en enorm tillgång i rätt sammanhang, så hamnade dessa människor med ojämnt balanserad begåvning i bästa fall på nåt undangömt ställe där brickor monteras på skruvar. I värsta fall hamnade dom utanför samhället helt och hållet. För det är ju så i Sverige 2007 att du ska passa in i en noga beskriven mall för att överhuvudtaget komma på tal i anställningsintervjuer. Jag behöver inte rapa upp alla platsannonsfloskler, ni kan dom. Social kompetens och lagspelare and all that shit. En mall vars upphovsman borde skjutas rakt upp och ner. Det är obegripligt att företag frivilligt sorterar bort dom allra smartaste människorna vid nyrekrytering och nöjer sig med lismande rövslickare som vet hur den socialt kompetenta slipstenen ska dras men inte så mycket mer.

Att totalt vända på steken så här är ju så vansinnigt smart att man nästan baxnar. ”På det här företaget betraktas det som en merit att ha Aspergers syndrom” står det i artikeln, och det är klart som fan att det är en merit. Ni har hört talat om savanter antar jag, människor som egentligen bara är bra på en enda grej men då istället är så enormt begåvade att du och jag knappt ens kan få in det i vår begreppsvärld. Om man kan få ett gäng såna människor att arbeta med just det dom är så otroligt duktiga på och skita totalt i deras oförmåga att kallprata vid fikabordet så har man prickat in två faktorer som är väldigt kritiska för att nå framgång. Dels har man skaffat sig en ovärderlig specialkompetens, dels har man en unik affärsidé. Let’s face it folks, det finns gott om yrken där ute som kan utföras alldeles utmärkt av människor som okontrollerat skriker ”fitta!” rakt ut i tomma luften, ändå ska du vara lagspelare och socialt kompetent för att jobba på ett lager.

Varför detta suktande efter strömlinjeformade människor fortgår när det enda som behövs för att helt jävla gratis lägga vantarna på dessa kritiska framgångsfaktorer är en gnutta nytänkande och en gnutta förståelse för människor som har dessa diagnoser kan jag för mitt liv inte förstå. De positiva sidoeffekterna, för samtliga inblandade, är dessutom skyhöga. Företaget får extremt kunnig personal, de anställda får ett människovärde som dom förmodligen tidigare har saknat helt.

Och nu blir det väl så, sanna mina ord och utan att du har förstått hur det gick till, att företag efter företag skriver om texten i sina platsannonser. Längst ner, där det tidigare stod en massa dravel om vilka personliga egenskaper som företaget önskar av dig, kommer det i fortsättningen att stå ”Du får gärna ha Aspergers syndrom, dock inget krav”. Jag hoppas att det blir så. Det skulle vara en stor seger för den kapitalism som jag mer än någonsin misstror.