Up for grabs

JA, jag erkänner. Det var en ego boost att höra Annika Lantz uttala namnet på min blogg i radio igår. Och på min favoritkanal P1 också, fint som snus. Det hade helt enkelt inte smällt lika högt om det var en sjaskig reklamkanal, så snobbig är jag.

Nyamko Sabuni fick frågan, och hanterade den bra. Och det är ju knappast ett scoop, jag har inte ertappat regeringen med fingrarna i fel syltburk. Nej fan, dom har konstitutionen i ryggen och inget fel har begåtts. Det är ju bara så att det känns märkligt att demokratin helt enligt stadgarna kan praktiseras på ett sånt sätt att ett litet litet pluttparti (1.6 procentenheter större än Sverigedemokraterna för övrigt) får så pass stor makt. Och jag vet att det är riksdagen som beslutar och allt det där men har man tre ministrar så är man inte direkt out of the loop. Då syns och hörs man ganska mycket mer än när man inte har någon minister alls, så måste det vara.

Och det är väl förstås det jag borde göra nu också, synas och höras. Smida medan järnet är varmt, ta hand om mitt varumärke, finnas och märkas i alla tänkbara sammanhang. Som en Schulman. Framför allt borde jag väl nischa mig, som KD liksom, för det vet jag att experterna menar är viktigt för varumärket. Det ska vara tydligt så att folk vet vad det är. Här är en blogg om politik, bara så att du vet. Det skulle nog varumärkesexperterna råda mig till. Men jag kör NATURLIGTVIS på som vanligt, vilket betyder att det här inte bara är en politisk blogg.

Allt det där snacket om varumärken kommer från ekonomerna, och dom ska ni passa er för mina vänner. Dom dödar allt i sin väg, bara det är ekonomiskt försvarbart. Du kanske t ex tror att Volvo har blivit öppensinnade och gayvänliga nu när dom så öppet flirtar med HBT-människor i sin senaste reklamkampanj? Fel! Det finns ingen moralisk eller humanistisk värdering alls i detta utspel, det handlar bara om ekonomi.

Någon, dvs en reklambyrå, har talat om för marknadschefen på Volvo att homosexuella utgör en köpstark målgrupp som fortfarande är up for grabs. ”So let’s grab it!” säger reklamkillen. ”YEAH!” säger Volvokillen.

Idag är det lika ekonomiskt försvarbart att rikta sig direkt till gayrörelsen med reklam som det för tjugo år sen var att rikta sig direkt till mansgrisar genom att lägga tuttlisor på motorhuvar. Man kan tycka att det är mer politiskt korrekt och begåvat att visa upp ett homosexuellt par istället för en tjej i bikini i bilreklam, att det är en spegel som visar ett trevligare samhälle helt enkelt. Och det är det ju, men det är trots allt bara en spegel. Och bakom denna spegel gömmer sig exakt samma människor som gjorde tuttreklamen förut. Här bröstar sig ingen moral eller humanism, bara ekonomi. Det bara råkar vara så att just nu är det politiskt korrekta ekonomiskt försvarbart, och det är iofs ett lyckligt sammanträffande.

Men innan det blev safe att rikta sig till just denna målgrupp har naturligtvis en jäkla massa människor lagt ner en jäkla massa jobb, i stark motvind dessutom, för att stärka dom homosexuellas ställning i samhället. Det här behöver jag inte förklara för er, ni vet vilken kamp det har varit. Reklammakarna och näringslivet har inte lagt två strån i kors för att hjälpa till, men nu när det är safe så hakar dom på. Dom fega rackarna.

Och här är vi nu, en bra bit på väg, med det slutgiltiga beviset på ett HBT-vänligt samhälle i våra händer: Ekonomerna har identifierat er som en köpstark målgrupp. Grattis HBT-rörelsen! Som svar på den klassiska existentiella frågan ”Finns jag?” kan ni i fortsättningen även använda er av kapitalismens standardsvar: ”Jag tillhör en köpstark målgrupp, alltså finns jag.”