fredag, december 15, 2006

(det här är) en sång, till alla dom..


(Jag tänkte den här tanken när jag var ute och joggade igår kväll, tror jag måste fullfölja den här och nu)

Det är inte kärleken du behöver tro på, det är människan som står framför dig. Kärleken är ett mål, en vision, en föreställning om en tillvaro och en känsla som bara existerar i ditt huvud. Människan är farkosten som tar dig dit. Att tro på ett mål men inte på vägen dit är helt lönlöst, lika dumt som att älska alperna men aldrig åka dit. Åk dit. Hoppa in. Gör det. När du säger att du slutat tro på kärleken är det egentligen människan du menar. Du har slutat tro på människan. Om du hittar en människa som är bra, börja tro. Dra undan slöjorna för dina ögon, dra in luften i dina lungor. Det kommer aldrig aldrig att bli som du tror att du vill ha det, det kommer att bli något annat. Så släpp sargkanten och öppna för fan dina sinnen innan du fryser fast vid föreställningen om en illusion. Gör det nu.

5 kommentarer:

Emm sa...

Håller med...!

Hermann Dill sa...

Inga uppdateringar på några dagar... Har det äntligen hänt? Har du blivit pappa?

Anonym sa...

emm: Jag trodde nog att ingen skulle hålla med om det här men du bevisade mig fel. Intressant!

vargakvinnan: Fascinerande må hända, jag ville vända på steken och för mig känns det fortfarande som ett logiskt resonemang.

hermann: Nej.. det är en envis rackare det där! Troligen har knyttet hört min röst under alla dessa månader, gjort en bedöming och kommit fram till att det är bättre att stanna kvar i magen.

Anonym sa...

Jag är ledsen Matte, men jag har kopierat din text rakt av och använt den i ett foruminlägg.

(Givetvis som ett citat och med referens med hela länken till din blogg.)

Så bra tycker jag att den är.

Anonym sa...

Lotta: Det är inget att vara ledsen för, det är enbart smickrande! Du får citera och referera till allt jag skriver när som helst var som helst, mitt ego tackar och bockar.