När jag var sjutton år gammal åkte jag till Kos med några kompisar. Det var trevligt, vi söp mycket och så men jag var mest nykär och längtade hem. Men mer om det en annan gång, det här ska nämligen bara bli en liten liknelse. Jo förstår du, en dag hyrde jag en motorcykel och åkte upp på ett berg, jag var ute efter lite storslagna vyer. Väl på toppen parkerade jag hojen och blickade ut över nejden. Storslaget var det, grandiost och vackert. Jag slet fram min Kodak instamatic (en sån där med engångsblixtar) och började randomknäppa ut över den grekiska ön. Det var ju så hänförande det här och jag ville verkligen visa alla där hemma vad jag hade sett. Väl hemma framkallade jag bilderna och blev förstås besviken. Bilderna visade inte alls dessa storslagna vyer utan bara nåt platt och väldigt tråkigt. Kameran hade inte lyckats fånga djupet och omfånget som mina ögon hade registrerat, vilket vem som helst hade kunnat tala om för mig förstås men jag var ensam där uppe på berget och det där med fotografi var inte min starka gren.
Jag påmindes om den här händelsen häromdagen när jag hörde Coldplay på radion. Det är samma grej nämligen. Jag förstår att deras musik vill vara storslagen, grandios och vacker. Jag förstår att det ska finnas kontraster där vars syfte är att skänka djup. Den mesiga rösten som ibland väser och ibland ska ta i, trummor som ibland spelar hårt och ibland lite lösare, gitarrer som vill sprattla till och nå sina crescendon, svävande syntar som ska göra att allt lyfter till just den där storslagna nivån. Jag förstår allt det här, det gör jag. Men när musiken når mina öron så blir det som att titta på bilderna från Kos. Det blir platt och tråkigt, utan vare sig omfång eller djup. Med tanke på alla enhälliga hyllningar som bandet hela tiden åtnjuter så kanske det är fel på mina öron, can’t rule this out, men det är så här jag känner. Skillnaden mot Kos-bilderna är att jag inte har någon verklig upplevelse att jämföra med. Coldplay har aldrig berört mig, inte så som bergen och dalarna och himlen och havet gjorde den där gången. I do believe I am beyond this salvation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar