It’s a…

Nu sitter jag på ny och åtråvärd information som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. En jäkla potatis till att vara het är det. Jag fick den igår och jag tvekade först men sa till slut att jag ville veta. När jag hade fått den ångrade jag mig nästan, för det kändes konstigt att veta. Det tog liksom udden av spänningen en aning, det som tidigare kunde vara antingen eller är nu det ena. Men jag kunde ju inte låta bli, vi kunde inte låta bli. Ställda inför möjligheten att se in i framtiden var vi chanslösa. Det är klart vi vill se in i framtiden, det är klart att vi är nyfikna. Det viktigaste var ändå att allt ser okej ut, för vi hade ju varit spända och nervösa ända sen i fredags då barnmorskan sa att kurvan hade dippat och att det måste kollas upp. Allt är alltså okej, hon verkar må bra där inne.